Ja goddag i dubbel bemärkelse, ännu en gång.

I morse var jag tvungen att begå lite ärenden, sedan begick jag min hemliga favoritväg ner till Yoyogi-parken. Den är så hemlig att jag publicerar den här ovan, samt tar med mig hemligheten i graven.

Igår jammade jag med Sanna, som utlovat. Vi drack Varm & Kall (som jag kånkat med mig från Sverige) och plagierade Gwen Stefani-texter. Väldigt kul. Också kul var att hon helt spontant brast ut i en lång monolog om vilken absurd bild av Tokyo folk har i väst, alltså ”Du bor i Tokyo? Det måste vara helt SJUUUUUKT!!!!”-människor. Jobbar man på ett japanskt företag (ej att rekommendera) är det nog INTE så kul att hela tiden få höra vilket himla drömliv man måste leva. Hoppas hon startar den där podcasten hon pratat om, världen behöver höra detta.

När jag och Sanna är klara med vårt projekt ska vi fira med Kobe-biff. När vi blivit rika på det (projektet, inte köttet – fast det vore ju också en tanke…) ska vi fira med en lägenhet vid Central Park. Hon har en kompis som bor där, så jag är väldigt sugen på att bräcka honom, speciellt med tanke på hur mycket han skröt om att han bor i NY enda gången jag träffade honom. Jag bor i Shinjuku! TIG!!!

Planerar en resa med min älskade Marijuana. Inte drogen, utan min kompis som kallas så. Även känd som Mary Jane och Haschis. Vi har pratat om den här resan i EVIGHETER, men eftersom vi nästan aldrig är i Japan samtidigt har det varit svårt att synka ihop det hela. Men nu ser det äntligen ut att bli av, till råga på allt när jag fyller år nästa månad. Eftersom jag har kontrollvansinne bokar jag allt, så jag frågade Marijuana vad hennes hotellbudget är för tre nätter. 300 000 yen, svarade hon. Det är 21 000 spänn enligt dagens kurs. ”Eller så köper jag tre klänningar istället”, varnade hon. Hon är så rolig. Inte avsiktligt, alltså – hon kommer från en absurt rik familj och har ett lustigt förhållande till pengar. Eftersom det är jag som bokar, och aldrig behöver visa kvitton eftersom hon är lika godtrogen som välbärgad, gäller det nu alltså att hitta ett hotell som alltså kostar exakt 7000 kr per natt men ser ut som att det kostade 14 000. Det blir bra. Jag lever så fruktansvärt snålt här i Japan att jag ser fram emot att åka bort en sväng och spenda money som en rich white girl för en gångs skull.

På torsdag ska jag också ut och resa, hurra hurra. Nu gäller det bara att den här stukningen inte hinner förlama mig helt innan dess, för annars begår jag livet av mig.