Just kommit fram till hotellet, under vit himmel fylld med gula och blå moln, som ett stort blåmärke. Hela natten blixtrade det något otroligt, utan att jag hörde någon åska alls. Utländskt väder är nästan det mest fascinerande med att åka utomlands.

Tog mig en kvart att hitta själva entrén; hotellet extraknäcker förstås som invecklat shoppingkomplex (samt har åtta!!! restauranger och barer). Klart varje hotell i Singapore måste ha sin egen lilla allé med klockbutiker, annars skulle man ju behöva gå ut i värmen varje gång man behöver köpa ny Rolex (eftersom den förra rostat sönder av svett).

Checkade inte in vid en disk, utan fick sitta i en fåtölj och blev serverad en drink medan personalen tog hand om allt. Den här stan, alltså. Asiens Dubai, minus slavarna. Hotellet är urgammalt, i kolonialstil, omgivet av skyskrapor i omöjliga former. Kommer att tänka på Sofitel Legend Metropole, där jag lunchade (mer hade vi inte råd med) med Mr Pokemon i Hanoi medan vi obekvämt studerade de svartvita bilderna på förnäma fransoser som kånkades runt av den kuvade lokalbefolkningen på 1800-talet.

Men hur märkligt det än känns med allt detta kan åtminstone min inre alkoholist inte klaga. Han har nämligen just fått lära sig hur en riktig Singapore Sling ska smaka (läs underbart sött istället för surt och plastigt), på hotellet som uppfann den till att börja med.