Jag fick också läsa upp ett gäng exempelmeningar idag (läs förra inlägget för rafflande backstory). En av dem följde en given mall som började med typ ”jag längtar verkligen efter att träffa den där personen – med andra ord så…”, och så fick man fylla i resten själv. Jag skrev ”…gillar jag honom jättemycket”. Först blev alla (inkl läraren) helt ställda, sedan började de gapskratta. ”HONOM?!??!?!?!” Gud, hoppas de inte tror att jag är bög nu. Eller en helt normal människa som inte tycker att det festligaste i världen är att killar kan tycka om varandra utan att bli stenade.

När jag pluggade japanska på SU (Scientologiuniversitetet) hade jag en gång i uppgift att skriva en konversation med en manlig klasskamrat. Vi skrev om hur mycket vi skulle sakna varandra på lovet (det japanska uttryck vi använde hade eventuellt en nyans av romantik, tror jag). Ni kan ju gissa hur vår (japanska) lärare reagerade på detta. Jag har aldrig sett en japan vara så nära att skita på sig av skratt sedan någon skämtade om en tjock person senast i Japan.

Mycket av våra studier i skolan kretsar kring att vi ska konstruera exempelmeningar baserade på de grammatiska regler vi lär oss varje vecka. Idag tänkte en person i klassen vara lustig och säga ”efter att ha försökt bajsa i en timme så lyckades jag till slut” som sin exempelmening. Men istället råkade hen säga ”efter att ha försökt bajsa i en timme så lyckades jag till slut gå ut”.

Apropå festliga fails: varje termin i skolan anordnas en kanji-tävling enligt vars resultat alla elever i hela skolan rangordnas. Idag utannonserades resultaten för denna termin. Det visade sig att jag hamnat lägre än jag gjorde förra gången, trots att jag numera går i sexan istället för femman. Så nu är jag ett misslyckande på det här området också.

Tur att jag är så förbannat bra på att bajsa.

I en av läroböckerna vi använder i skolan är övningstexterna hämtade från japanska dagstidningar. Det är för det mesta ännu tråkigare än det kanske inte låter. Idag var det dock rena fröjden (förutom att jag bara sovit två timmar på grund av Xbox One-utannonseringen, så ärligt talat var nog fröjden relativt oren ändå). Dagens text var nämligen en intervju med Satoru Iwata. Vår lärare var väldigt förvirrad av det hela, hon visste inte ens hur man läser Shigeru Miyamotos namn (japanska namn: försök inte läsa dem på japanska), så det blev upp till Alfred-sensei att rädda dagen. Som tack fick jag behålla konstverket ovan, så nu återstår bara att rama in och hänga upp det ovanför sängen, samt skriva 50 inlägg om sprit och brudar så att ingen får för sig att jag är något slags NÖRD bara för att jag hellre inleder dagen med att ligga och stirra in i Shigeru Miyamotos leende i 20 minuter än att duscha och borsta tänderna.