Sista morgonen i USA för den här gången, och hur tillbringar jag den?

Med att trycka trynet fullt av rökt lax och chokladglass framför en dassig skräckfilm på Netflix.

Tack och lov tillbringade jag näst sista dagen på ett lite mer värdigt sätt. Jag ljög nämligen när jag sa att jag skulle ta det lugnt den sista tiden här. Igår åkte jag istället in till stan och unlockade det där jävla achievementet till slut: nu har jag besökt alla större konstmuseer på Manhattan. Eller det var åtminstone vad jag trodde tills för några minuter sedan, då Google upplyste mig om att jag begått ett så kallat FAIL och missat några ställen som jag inte visste existerade. Vi säger att jag får ett achievement vardera för dem istället.

Det var hursomhelst behagligt att ta en sista ångande tugga av ”det nya äpplet”, som en kollega råkade döpa om New York till. Tror jag hittat min rutin nu: hamburgare, Central Park och konstmuseum. Igår blev det Five Guys (som sägs vara Barack Obamas favoritburgare – men, visade det sig, definitivt inte min) respektive Whitney Museum of American Art. Tror Whitney får tre plus, eller kanske 2,8. Coolast var Robert Irwins ”Scrim veil – black rectangle – natural light” (bilden ovan).

Apropå ångande städer så läser jag på FB att Tokyo varit ”boiling hot” de senaste dagarna. 38 grader, skriver någon. Längtar hem av många olika anledningar, men vädret är inte en av dem.

I Mexiko, där vi ska tillbringa de närmaste dagarna, är det tydligen molnigt och runt 30 grader. Det låter skönt. Mindre skönt låter det att bli mördad och halshuggen och styckad till döds, men i västra Mexiko ska drogkartellerna vad jag förstått vara lite mer ”CHILL”, så har jag tur blir jag inte flådd levande förrän andra eller tredje dagen.

Vi ses på andra sidan gränsen.

Eller, kort och gott, på andra sidan.

Åkte in till NY igen igår. Genialiskt initiativ av mig! Tyvärr drabbades jag sedan av en mild släng av extrem efterblivenhet när jag skulle hitta min destination, så jag råkade gå 190 adresser åt fel håll, rakt in i rikemansland. Men lika glada för det var rikemännen, till skillnad från mig.

Frick Collection, som museet jag skulle till heter, visade sig hursomhelst vara värt allt velande hit och dit på Upper East Side. En med Manhattan-mått mätt enorm gammal herrgård fylld av tavlor, skulpturer, porslin, antika möbler och annan bråte. Tunga old money-vibbar: spegelblanka ekpaneler, bokhyllor dignande av volymer som måste ha fraktats dit med skottkärra, guldinfattade oljemålningar från vilka sedan länge döda dignitärer barskt stirrar ner på besökarna. Plötsligt gör det inte så mycket att jag missade ”Resident evil”-simulatorn på Universal Studios i Osaka.

Han var en rätt hyfsad samlare, den där Frick, och tydligen en rätt hyfsad rikeman också – annars hade han nog inte haft råd med sina Rembrandt-original och JMW Turner-dukar stora som ladugårdsdörrar.

Efter Frick gick jag till Shake Shack och köade för hajpade hamburgare, som jag sedan införsmaskade i Central Park. Bara halvgott, för mycket sås och bjäfs, plus att colan smakade light??? Väldigt god chokladshake, dock. (Jag är verkligen alldeles för bortskämd med fantastiska hamburgare – och konstmuseer, för den delen – i Tokyo.)

Achievement nästan unlocked: snart har jag avverkat alla konstmuseer på Manhattan, tror jag! Tänkte börja beta av gallerier härnäst. Men det får bli nästa gång jag är här, de närmaste dagarna ska jag bara slöa och äta glass så jag har laddat batterierna inför semestern sedan.

(Apropå achievements så klarade vi förresten ”Bioshock infinite” igår. Snurrigt!)

Nu blir det bilder!!!

Ligger lite efter med bloggandet, så föregående inlägg handlade egentligen om föregående dag.

Idag åkte jag och VMU ”Godzilla” Martinsson till LA County Museum of Art för att istället roa oss med detta: