Ja tjenixen.

Idag har ännu mindre hänt än i förra inlägget. Alltså, så trött som jag varit på sistone, det liknar ingenting sunt. Iofs har det ju varit ett riktigt jävla skit-sistone, så det är inte särskilt konstigt att jag varit trött på det.

Det var iaf kul att lämna lägenheten lite härom dagen. Jag är så besatt av Roppongi, egentligen borde jag nog bo där. Nu senast åt jag rätt god mat samt drack goda drinkar samt posade framför Godzilla med Kami. (Godzilla: inte riktigt lika cool som Gundam-roboten i ”””naturlig””” storlek på Odaiba.) Sedan tog hon sista tåget hem, varpå jag gick tillbaka in i Tokyo Midtown-komplexet för att låna toaletten samt handla lite mat och sånt i deras extremt fina och fräscha (och dyra) supermarket. Det var inte riktigt kvällens höjdpunkt, men nästan! Jag vill ju bo i Midtown, men närmare än så här kommer jag nog aldrig. Och det känns ännu mer synd än vanligt, för det var bara ännu härligare att vara där när det var sent på kvällen och nästan helt folktomt.

Nåväl. Idag har jag som sagt inte åstadkommit mer än att vara trött. Eller jo, jag läste ut Piers Morgan-boken, den var rätt dålig men rätt underhållande också. Började läsa en bok på typ 900 sidor som jag aldrig kommer bli klar med, precis som den gamla Lovecraft-tegelsten som jag köpte ca 2008 och än idag hackar av små flisor från någon gång per år. Funderade på att ta ett bad, eftersom det kan vara nice när man är trött och vill läsa lite i lugn och ro, men kom på att det fortfarande är högsommar samt att jag inte alls vill läsa lite i lugn och ro.

Apropå inre frid så fick jag tre i stort sett helt oläsliga mail härom dagen från Skatteverket som verkade antyda att mina skattebesvär äro till ändor (med anledning av ”sex månaders regeln”). Jag kommer vara väldigt glad över detta tills jag inser att jag läste fel.

Övervägde tidigare idag att spela lite ”Killer instinct”, men kom på att jag inte pallar mer utan sticka, trots att det är rätt bra. Vet inte om jag pallar köpa sticka heller, eftersom jag redan börjar bli tokig på att strimlan knappt går att städa för att jag har så mycket bråte här. Och då har jag ändå köpt i stort sett INGENTING sedan jag flyttade till Japan, utöver några sneakers, typ. Verkligen ett under av återhållsamhet, eller så har jag bara tröttnat på att älska att äga. I vilket fall som helst förtjänar jag en medalj (av sneakers).

Men det blir nog en sticka ändå till slut, för jag har lite fölk här som jag i evigheter tänkt spela massa ”Street fighter” med, men varje gång det blir aktuellt gör jag mig svår genom att jobba och förhala saker, ty sån är jag (extremt lättstressad när folk vill boka in saker).

Oj, det är nog bäst att jag sätter en punkt eller två. Det skulle ju bli ett uselt blogginlägg av det här, inte en bästsäljande roman.