I lördags blev det en redig avskedsfylla innan Jenny och killen hons lämnade stan för gott. Kvällen kan sammanfattas med ord som kul och wow. Vi började på New York Bar precis när de öppnade – visserligen efter (den från det perspektivet helt djädra häpnadsväckande) solnedgången eftersom det tydligen är vinter, men rätt magiskt ändå. Sedan drog vi en izakaya och karaoke med Rika på det, innan vissa av oss valde att däcka i mitt hems trygga vrå eftersom vi ändå höll oss i Shinkan (som flickan sa) hela kvällen.

Jag vet för övrigt inte om de verkligen lämnade Tokyo för gott, för de verkade rätt tagna av hela upplevelsen och pratade redan sista kvällen om att kanske komma tillbaka. Som det iofs brukar vara när folk är här första gången, men jag är ju en sån lokalpatriot att jag behöver höra det där sägas rakt ut för att jag inte ska tro att jag och/eller Sofia Coppola lockat hit folk på falska premisser samt i hela onödor.

En annan stad de lockades till i ett par dagar är Kyoto. Det borde jag också göra, igen. Funderar på om jag känner någon i där. Tror alla flyttat tillbaka till Sverige. Så jag får nog åka tillbaka i tiden och hindra dem från att göra det istället.

Nåväl. Som vanligt har jag typ ingen aning om vad som hänt sedan helgen, haha. Förbannade skitliv!!! Eller jo, igår var jag med Mattias & co på Tomato och åt Korea-kött samt drack dito sprit, det var gott, både och. Förutom makgeolli, en mjölkig, snuskig jävla sörja som smakar lika delar kolsyra och jäst. Trodde jag druckit det för sista gången efter en blöt kväll i Seoul ifjol (shit, det känns som tio livstider sedan), men ack vad alkoholgudarna bedrog mig. Hursomhelst, salladlindat kött med kimchi och så soju och ändlösa highballs att dricka till det, då blir lilla kroppen glad i magen.

Samt bilder:

• I lördags kom Jenny och hennes kille hit, så vi körde izakaya + karaoke på kvällen. Starkt jobbat av dem att orka det efter sin flight, starkare jobbat av mig. Jag var nämligen tvungen att sitta uppe hela natten och invänta en ”Halo”-session (eftersom spelet inte var släppt än) dagen innan, så jag var helt förstörd av trötthet när vi väl gick ut. Men när vi kom till karaoken fick hela gänget något himla superryck, trots att vi bara tänkt orka stanna en stund slutade det med att vi blev kvar tills stället stängde 05.00, och inte ens då ville vi gå, så vi stod fullt påpälsade och ylade oss igenom ”Don’t stop believin’” innan vi till slut segnade ner till lobbyn, helt fenomenalt fulla (vi smugglade som vanligt in en massa sprit, men kände oss sedan tvungna att beställa in ännu mer, vilket alltid är ett gott tecken). Årets roligaste karaoke-natt, näst efter Taipei.

• Blev så brutalt sugen på att åka till NY helt plötsligt. =(. Ledsamt eftersom man är en sån himla tönt om man åker dit (jag åker dit väldigt ofta) samt att jag istället ska till Sveriges riksrike härnäst. Vilket iofs ska bli fantastiskt!!! Men lite kluvet också eftersom jag var där alldeles nyss. Pratade med en svensk kompis om detta nyligen, han har bott här mycket längre än jag och alltid åkt hem två gånger per år, och han sa att glappet mellan sommar- och julresorna alltid känns i kortaste laget. (Jag kan väl inte tänka mig att någon kan betrakta detta som bortskämt, att bo i Tokyo och beklaga sig över att man har råd att åka hem mer än en gång per år!!!)

• Blir så himla irriterad när Instagram skickar mig påminnelser av det här slaget: ”Din Facebook-vän XXXX finns redan på Instagram under namnet XXXX.” ”Redan”? Ja ok? Jag har inte ens sökt efter den satan, men ok??? (Fan ta mina Facebook-vänner, för att inte tala om dina.)

• Apropå sociala medier så tjattrade jag ju i förra inlägget om att japaner inte kan hantera blinkande smileys. Bara häromdagen fick jag det bekräftat igen när jag bjöd in en kompis till nämnda karaoke-natt och han bah ”Jag är tyvärr inte i Tokyo den här helgen, men låt oss ta en drink snart ;)”. Vad betyder det??? Var han ironisk??? Vill han egentligen göra något helt annat med mig??? Eller borde jag bara sluta låta mig chockas av/rasa mot språkbuggar jag redan bloggat utförligt om???

• Och apropå trötthet så sover jag fortfarande onormalt mycket och är som vanligt alldeles för trött alldeles för ofta när jag har turen att vara vaken. Måste börja träna igen så jag får fason på det här, tror jag blivit skadad av att bara sitta hemma och jobba hela det senaste året, det kan inte vara normalt. Vill även komma åt trötthetssymptom och andra hemskheter innan jag råkar bli utbränd, för det vill man ju inte vara medan det fortfarande finns pengar kvar i världen att tjäna, samt resor kvar till NY och Sverige att använda dem till.

(mer…)

”Nä nu! Nästan två veckor utan en endaste liten sorglig bloggpost om din senaste fylla? Har du dött och/eller blivit nykterist? Eller går du bara runt och svär i din ensamhet över XXXX och XXXX från XXXX? Tråkigt är det i vilket fall när din enda läsare inte får något att läsa.”

Ja ok.

Läget:

För ett par veckor sedan hade jag en serie deadlines, och sedan dess har jag inte riktigt varit mig själv igen. Eller jag har åtminstone inte varit mig själv som jag var när jag hade en massa deadlines att se fram emot (sur, grinig, stingslig, folkilsken, på gränsen till lättirriterad). Det var en rätt seg vecka Hansson eftersom jag mitt i allt gick och drog på mig något slags sjuka. (Att dra på sig något slags sjuka är väl en sak, men när man dessutom GÅR och gör det ja då är det dags att se över torpet va.)

Sedan dess har jag dock dragit av mig den där sjukan, samt haft betydligt färre deadlines, så nu är allt frid och/eller fröjd igen. Egentligen mer av det sistnämnda, faktiskt, för det har fortfarande varit en rätt stökig period.

Minns inte riktigt vad jag hade för mig förra veckan??? Så det kan ju inte ha varit något kul. Tog väl mest igen mig (som vanligt genom att jobba lite till). Dagen efter deadline var iaf underbar, jag skulle bara gå och handla lite här i Shinjuku, men det slutade med att jag gled iväg längs de små gränderna hela vägen till helgedomen jag upptäckte i Nishi-Shinjuku för några veckor sedan, och sedan tillbaka dårå. Fan vad bra jag mådde. Bakgårdar med apelsinträd, igengrodda gränder där kolsvarta katter satt på vakt på elskåp, skröpliga pensionärer på ännu skröpligare cyklar, gamla kvinnor i färgsprakande kimonos. Snubblade in i en liten helgöppen butik som enbart sålde mer eller mindre antika modellbilar. Det var som att resa, från ett kvarter i världens bästa land till ett annat.

Den här veckan har jag mest ägnat åt att gama (”The evil within”, ”Defense grid 2”, ”Sherlock Holmes: Crimes & punishments”, ”Forza 5”) samt sluta bli nykterist. Eller först var jag opp i ett museum, det har världens längsta namn så jag brukar helt enkelt kalla det Sompo Tompo Blompo. Mycket bra, det är rätt litet men beläget högst upp i den coolaste skyskrapan i Shinjuku (förutom Park Tower, där Park Hyatt ligger), och nästan ingen känner till det, så det är som en hemlig portal till Mori Art Museum bara ett par kvarter ifrån mig.

I fredags blev jag dissad av inte mindre än två vänner (först min originalplan, sedan min backup som SOMNADE!!! precis när vi skulle börje søbe), så jag åkte till Shibuya och dränkte mina sorger i folkhavet. Och herregud vilket folkhav det var, Halloween till ära. Utan tvekan det värsta jag dränkt mig själv och/eller mina sorger i, t o m värre än NY runt Times Square på nyårsafton (då det sägs att uppemot en miljon människor samlas där, även om jag inte räknat själv). Bilder komma. Men hursomhelst, superrolig natt! Tillbringade den med Mattias & Yuri & co på Beat Café, som jag inte vet om jag borde fortsätta introducera gång på gång, men det är iaf min och alla andra gaijins favoritbar i Tokyo (i mitt fall jämte NY Bar på Park Hyatt, Muteki Mario, Ishinohana i Shibuya samt i Albatross i Golden-gai, där jag gjorde ett återbesök för några veckor och påmindes om att FAN!!! vilket mysigt ställe, som en liten koja i tre våningar byggd av suicidala goter).

Igår umgicks jag med rasister, vilket visade sig leva upp till hajpen.

Idag var jag på Tokyo Designers Week, en stor konst- och designmässa ute i Gaienmae (typ en lugn förort till Shibuya), med min nya kompis Rika. Fan vad kul det var. Hade bara sovit tre timmar, så ville typ säga att jag var sjuk i huvudet och stanna hemma. Men jag piggnade snabbt till, varpå det hela blev ett s k succé. Såg mängder av festliga skulpturer som konststudenter skapat, testade en Oculus Rift med lösnäsa och -glasögon, samt afnjöt diverse häftiga Hokusai-inspirerade tavlor och installationer. (Om du inte vet vem han är: föreställ dig att du är manga, då är Hokusai din pappa, och vice versa.) Tog fyra timmar att mer eller mindre rusa igenom allt (och vice versa), det var som ett enda stort inom- och utomhusmuseum fyllt med allt det jag tycker är roligt, minus sprille. Fast det tog vi igen sedan när vi åkte tillbaka till Shinjuku och åt hamburgare med varm kanelcider. Stället hette Brooklyn Parlor, jag tog en Brooklyn-inspirerad burgare som jag åt iförd min Brooklyn-designade t-shirt. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så svensk.

(Klabbar in lite Vines från de senaste veckorna här nedan, men fattar att det är störigt när 100 stycken autostartar så fort man går in på bloggen, så ni får klicka er vidare till dem för egna maskiner.)

(mer…)