Vi har avsagt oss allt nyårsfirande med vänner då det fortfarande finns risk att vi smittar. Så vi ska fira bara vi två här hemma. Faktum är att jag verkligen avskyr nyårsafton. Det finns ingenting trevligt med en kväll som denna. Inte bara den här ständiga pressen på att ha trevligt som är så jobbig, utan det värsta av allt är ändå tolvslaget. Jag börjar alltid gråta helt obehindrat på tolvslaget. Jag tycker att det är så sorgligt och lite för högtidligt utan att man får något för det. Nytt år? Det är ju bara tragiskt. Ja, men grattis, nu börjar vi med en riktigt fattig och kall månad och vi kickar igång den med en helt fruktansvärd dag som nyårsdagen. Nyårsdagen är som första scenen i 28 dagar senare. Du pallrar dig utan och du inser att du är ensam kvar på jorden. Fick jag välja så skulle jag se en bra film och gå och lägga mig vid tio.

Med det sagt så ska vi ändå göra något riktigt trevligt av denna nyårsafton. Vi ska framförallt fira att vi är friska. Så jag kommer att rakas allt som rakas ska. Måla alla mina naglar, sminka mig så fint jag bara kan och ta på mig något jag känner mig vacker i. Sedan ska vi äta så gott vi bara kan och dricka väldigt kalla och goda drycker. Nu ska jag ner på stan och handla allt detta. Jag har en bra idé kring menyn. Jag visar såklart allt senare.

Hur ska ni fira denna hemska dag?

Jag avskyr nämligen tv-bänkar, eller alla tv-möbler för den delen,  för visst är de fula. Så titta vad min manliga man gjorde nyss. Han borrade hål i baksidan av vitrinskåpet så vi kan ha den fula boxen och dvd-spelaren där. Visst blev det bra?

Och titta, det ni ser är Charlie som precis lärt sig cykla. Och Alex som puttar på. Och just det, vi börjar friskna till nu. Därav denna energi.

Titta! Det här är inte klokt för att det är så bra. Om du går in HÄR på Danicas vänner på facebook så kan du lova att 1. stressa mindre 2. sluta röka 3. börja träna eller 4. äta mindre godis och för varje grej du lovar så skänker de 10 kronor till välgörenhet. Kan inte bli bättre. Gå in och lova något nu så kan du njuta extra mycket imorgon!

Nu är det bara 217 stycken som lovat. Kan vi inte visa att det är lite krut i er som läser den här bloggen? Vi älskar ju välgörenhet, visst gör vi? Gör det HÄR!

Men Charlie kan också behöva en Acnetröja. Och nu är den så varm också när den är så ”tätstickad”, det behöver hon. Jag vet att den var ny, men du verkar inte ha använt den så mycket ändå. Ett tecken på att du inte tycker så mycket om den. Kan ha varit något fel på tvättmaskinen också. Om jag ska vara ärlig så tyckte inte jag att tröjan var så snygg. Men tvätta själv då i fortsättningen om du är så jävla bra på att tvätta!

Vi gick ju till läkaren allihopa för två dagar sedan som sa att vi inte hade halsfluss. Men jag visste att det var något kontsigt med vår sjukdom. Man har väl inte så ont i halsen att man inte kan svälja i tre dagar. Så jag tvingade dit hela familjen i dag igen och vi tog nya prover. Alla tre hade streptokocker och nu har vi fått penicillin.

Nu vänder det. Imorgon vänder det. Saker som kommer att hända då:

• Alex ska sluta spela wordfeud. Det äter upp honom.
• Julen ska ut! Inga mer tomtar i mitt hem. De åker ut med sjukdomen.
• Jag ska köpa nya blommor. Bort med julstjärnor och hyacinter. Jag vill ha Hortensior!
• Jag ska städa och tvätta bort all sjukdom här hemma.
• Jag ska äta god mat och njuta av den.
• Jag ska sminka mig.
• Sortera något bara för att jag är så frisk.
• Och sist men inte minst så kommer jag att vara sprudlande glad. Tänka carpe diem och uppskatta det lilla. Precis så härlig kommer jag att vara.

Och jag ska basta. Vi har diskuterat det i flera dagar nu. Alex säger att det är bra att basta när man är sjuk, jag säger att det är dåligt. Och vi kommer ingen vart. Visst är det inte bra att basta när man är sjuk?

För att inte tala om det stora kaffebryggarbråket. En snäll läsare vid namn Ida mailade det här till mig.

Herregud, vad jag älskar att ha rätt!

Det här är inte klokt. Nu är vi sjuka igen. Både jag och Alex. Charlie verkar ha klarat sig. Det går faktiskt inte en jul utan att vi blir sjuka.

Jag ska berätta om förra året för det var ingen rolig historia. Vi skulle åka till Thailand på juldagen och jag kände redan på flyget att det här var inte bra. Ni vet, när man bara vet att det här är ingen vanlig förkylning eller så, det är The influensa. Jag såg knappt solen. Jag flög tolv timmar för att ligga på ett hotellrum. Sedan blev Alex sjuk och lagom till att vi skulle åka hem fick Charlie 40 graders feber. Vilken underbar resa! Vi kom hem och var så bleka och slitna som vi aldrig varit.

Å, kan ni inte berätta era liknande historier så får jag gotta mig i lite annan olycka. 

Imorgon ska jag vara frisk. Det bara är så. Och tack för alla kommentarer om klänningen, jag ska bestämma mig när jag är frisk.

Jag fick den här klänningen av min mamma i julklapp och jag har inte bestämt mig om jag ska behålla den eller ej. Jag tycker att den är snygg, men är så orolig för att det ska bli den där klänningen som jag tar på mig, men byter till en annan i sista sekund. Den är väl inte riktigt jag. Men å andra sidan så är det ju inte fel att ge sig ut på ny mark.

Vad tycker ni?

Jag minns så väl en juldag för tre jular sedan. Jag var gravid i femtonde veckan och full av alla de där lite otäcka hormonerna som spökar tidigt i graviditeten. Jag och Alex bodde i en liten tvåa på Brahegatan med bara en madrass och ett för stort matbord. Det var något fel på elen också så det var så kallt att vi duschade varmt flera gånger om dagen för att hålla värmen.

Vi vaknade upp på juldagen och hade inte så mycket att göra i vårt lilla hem. Ja, vi hade ju inte ens porslin. Så vi gav oss ut på en promenad. Jag minns att det var så kallt att det brände av kyla på framsidan av låren. Vi gick på Skeppsholmen och pratade om vår lilla bebis som låg i min mage. Egentligen så fanatiserade vi bara hej vilt och mer låtsades att vi pratade om framtiden. Det var helt enkelt fortfarande för svårt att förstå att vi skulle ha barn.

Vi fortsatte vår promenad för att hitta någonstans att äta lunch. Det enda som var öppet var Berns och vi åt något asiatiskt och opassande på just juldagen. Jag minns att jag tittade mig omkring och tänkte att här har jag varit en gång i tiden. I höga klackar och vild blick. Jag tänkte att den tiden är över nu. Det kändes ju lite sorgset eftersom jag inte visste vad som väntade mig.

Vi gick hemåt och tog en till varm dusch och även om jag var så kär som jag aldrig varit tidigare kommer jag ihåg att jag verkligen önskade mig ett hem. Det var det enda som fattades. Jag ville bygga bo.

När jag tänker tillbaka på den dagen så känns det som att jag stod förvirrad mitt emellan två världar och för första gången i mitt liv hade jag ingen som helst aning om vad som komma skulle.

Idag sitter jag här i mitt trygga vackra hem med min älskade man, men framför allt min ljuvliga stora dotter. Just nu ligger hon naken i soffan och försöker väcka Alex som somnat till. Hon är det största och mest otroliga som hänt mig. Och den finaste lilla flicka jag någonsin mött.

Tänk om jag hade vetat allt detta den där ganska dystra juldagen för tre år sedan.

Jag vet inte vad det är, men det blir alltid fel när jag ska klä mig på julafton. Jag hittar liksom inte min egna stil. Resultatet blir alltid en mix mellan tant och barn med en touch av rött.

Jag tar alltid fram något som jag absolut aldrig använder och matchar det sedan för att klä upp eller ner och till det har jag några smycken som jag verkligen aldrig använder. Det är nog rättvist att säga att jag ser väldigt lillgammal ut. Som en nioåring som klätt sig i mormors kläder för att de var röda.

Syns kanske inte på bilden, men jag trivdes inte i mina kläder även detta år.