Det har blivit lite för mycket svensk krim hemma hos oss den senaste tiden. Vi har tittat på alla avsnitt av Bron och samtidigt har jag läst både Marie Ljungstedt och Camilla Läckberg då jag inte kunnat sova på nätterna på grund av hostan. På alla håll och kanter har det skett mord om man säger så.

Det är inte bra för mig. Jag kommer på mig själv med att tänka att det inte vore omöjligt om jag hittade en styckad kropp nere i soprummet när jag öppnar soptunnan. Hör jag ett ljud så är det definitivt någon som är inne i vår lägenhet och vill mörda hela min familj. Ringer det så tror jag att jag ska höra en läskig mansröst som säger att han ser mig. Och ibland får jag lust att gå in till Charlie och kontrollera att hennes säng inte är tom och att det istället ligger en en lapp med ett meddelande skrivet i blod eller så i hennes säng.

Plötsligt är det här min vardag. Men samtidigt så stod jag och tittade i bokhyllan efter en ny bok igår. Och jag förstår att vi bara läser deckare. Det var så svårt att hitta något annat som jag skulle orka ge mig in i. Det var som att välja mellan äta lösgodis och springa en mil.

Bara ett mord till. Ett styckmord kanske. Av en seriemördare. Sedan är jag färdig.