Visst är det i år som vi vågar göra allt det där som vi så gärna vill. Visst är det i år som vi slutar bry oss om vad andra tycker om oss. Och visst är det i år som vi på riktigt gör det som vi faktiskt inte haft kraften till innan. Vi måste lyfta blicken. Vi måste tänka nytt, tänka om, ta oss tid, men ändå inte tänka så förbannat mycket. För visst är det här året som vi följer oss själva. Tittar långt in och tar reda på vad som finns och vågar tro på det.

Nu gör vi det här. Vi får inte vara så rädda. Vi ska bli sådär lyckliga nu. Det är vår tid.

2012. Här kommer vi.

Är ni med?

Det måste vara för att jag är uppväxt i en hippiefamilj som gör att jag fortfarande inte gör något riktigt och rätt i mitt hem.

För hemma i mitt barndomshem hade vi alltid lite egna lösningar på saker och ting. Våra byåer och sängar stod på böcker där ett ben eller två hade lossnat. Fanns det ingen dörr, hängde vi för ett skynke. Men inte sådär ordnat, utan bara med två spikar eller så. Blev det hål i lampskärmen så hängde vi bara över en sjal. Det tyckte mamma var fint.

Jag vet inte om det var lathet eller bara bohem-tänket som formade det hemmet, för det kunde också vara så att fjärrkontrollen gick sönder. Då skaffade vi inte en ny, nej, då fick man trycka på tvn.

Tyvärr så har jag ärvt detta beteende. Jg liksom nöjer mig med mycket enkla lösningar. Som här. Dörrarna på vitrinskåpet går inte att stänga för de öppnar sig direkt. Ja, men då passar väl den här julgransgrejen utmärkt. Den har suttit där i mer än ett år. Sätta dit en hasp? Nej, det här går så bra så.

Jag var så lycklig när Rossana tog bort mina julröda naglar och la på en nougat.

Det var precis vad vi hade igår. Charlie somnade redan klockan sju och då dukade vi fram vår middag. Nyårscharkisar kallade vi vår meny. Ostron, blinier med lax och romsås, västerbottenostpaj, räkor, tryffelsalami, epoisse, munster och rädisor.

Och helt plötsligt var klockan tolv och då vaknade Charlie av alla fyrverkerierna. Vi kröp ner allihopa i hennes lilla säng och lyssnade på alla smällar. Sedan gick vi och la oss allihopa. En helt perfekt liten kväll utan nyårsaftonkänsla.

Nu ska vi väl ha ett riktigt bra 2012 allihopa. Jag känner det på mig.