Tänk dig att du kommer till jobbet varje morgon och möts av någon som berättar hur ful du är, att du har väldigt fula kläder och dålig smak och har blivit svullen i ansiktet.

Du sätter dig vid ditt skrivbord och får ett mail av någon kollega som bara vill berätta att du har blivit rätt ointressant på sista tiden och att hon inte vill vara i din närhet längre.

Det blir lunch och någon av dem du äter lunch med förklarar vilka osunda vanor du har och att det du stoppar i dig kommer definitivt leda till cancer. Du vill gå in i en affär och titta efter lunchen då en annan person berättar att han äcklas av din ytlighet och såna som du inte borde få finnas till.

Du blir ledsen och en annan i sällskapet menar på att du är patetisk och tragisk som är så känslig.

Det är stormöte på jobbet på eftermiddagen och en person räcker upp handen för att säga att hon inte förstår hur du kan ha det här jobbet och att du borde få sparken. Hon lägger till att hon inte förstår vad din man ser i dig eftersom du är så ointelligent.

Du säger att du ska gå för att du måste hämta på dagis och då finns det flera som känner att de måste framföra vilken usel mamma du är. På så många sätt. En sån som du borde inte ens vara mamma.

Du går hem och och konstaterar att det var bara ännu en dag på jobbet.

 

Lite så är det att blogga ibland. Jag älskar när ni tycker annorlunda, men det betyder inte att man behöver vara elak.