Idag träffade jag en kille som sa att vi hade setts förut. För ca 20 år sedan. Vi hade gått i samma skola och plötsligt kände jag igen honom. Jag blev så glad för det för det händer väldigt ofta att jag inte känner igen folk som jag gick i skolan med.

Jag trivdes aldrig i skolan och en stor del av den tiden är faktiskt utraderad. Inte helt, men jag minns inte så många detaljer. Dels för att jag aldrig riktigt ”gav mig in” i att gå i skolan. Jag försökte slippa den så mycket som det bara gick och gjorde bara precis det jag var tvungen att göra och ibland mindre än så. Och dels för att jag tyckte så illa om det så har jag väl sorterat bort mycket av minnena.

Jag blir ofta avundsjuk på dom som rabblar för och efternamn på klasskamrater från fyran eller kan berätta detaljerade minnen från skoltiden. Det är nog det jag ångrar mest här i livet, att jag inte gav mig fan på att det skulle vara roligt i skolan. Men man gör så gott man kan.

Har jag några gamla skolkompisar som läser min blogg? Det vore roligt att veta vilka ni är. Om jag kommer ihåg er…