Jag är extremt trött på morgonen. Det finns väldigt få mornar, även om jag får sovmorgon, som jag jag studsar upp, visslar när jag gör frukost och känner mig redo för en ny dag. Nej, för mig är en en kamp i säkert en halvtimme. Jag sitter och glor som en zombie och koncentrerar mig mest på att inte tänka på hur mycket jag egentligen vill sova.

Men i morse var det andra bullar. Jag vaknade fem av någon anledning och kunde absolut inte somna om. Tillslut gick jag upp tillsammans med Alex som skulle till radion och åt frukost. Jag var så pigg och på så gott humör att det inte var riktigt klokt. Är det så här det känns att vara morgonpigg, frågade jag Alex. Vilken lycka. Men sen kom jag på att jag har ju inspelning idag och att det kanske vore en bra idé att försöka somna om när ändå Charlie sov. Jag kämpade länge och somnade tillslut – tio minuter innan hon vaknade. Ni kan inte förstå hur trött jag var. Jag är fortfarande trött. Fan också.