Jag talade med en vän häromdagen om kriser. Hur jobbigt och läskigt det är, men samtidigt bra. Ålderskriser, kris i relationer, kris på jobbet eller med barnen. Det dyker upp kriser hela tiden och det är ju så, att om man bara kommer ut hel på andra sidan så har krisen gjort något gott. En kris innebär lite förändringar och förändringar kan vara läskigt om man inte släpper det gamla. Men om man gör det så är det bara bra. Spännande och uppfriskande är vad det är.

För att inte tala om frustration. Min terapeut brukar säga att frustration är det bästa som finns för den personliga utveckligen. För det är inte förrän man blir tillräckligt frustrerad som man gör något åt en ohållbar situation.

Så nu tar vi den här våren till att välkomna både kriser och frustration så kommer vi ut som nya människor till sommaren!

Nu blir det Dagens kläder igen. Hurra! Mikaela tog fem bilder och jag vågade inte be om en ny. Jag hatar nänligen min min här. Det är lite samma min som jag har här på headern. Den får mig på dåligt humör.

T-shirt: H&M

Kofta: Filippa K

Byxor: Philip Lim (Måste köpa mammabyxor nu, allt sitter tajt!)

Skor: Kavat

Jag glömde det allra viktigaste i mitt inlägg om U-shape. Jag skulle ju lotta ut en! Och det passar väl bra efter påsken. Skriv i kommentarsfältet varför just du ska ha den!

Förutom att ha sovit och ätit, vilket jag har gjort på ett ganska så extremt vis så har jag också läst den här påsken. Det är så härligt att läsa och jag har läst en helt otroligt spännande bok. Jag har tröttnat lite på ett mord – vem är mördaren, men vill ändå ha spänning så den passade mig utmärkt. Så här får ni ett boktips – Rekordvinnaren! Jag hittade den HÄR.

Det händer ganska ofta att Alex tar min telefon och twittrar från den. Han har alltid samma flin när han frågar mig om allt jag skrivit på twitter den senaste timmen. Då vet jag vad som gäller. Han har skrivit saker som inte är helt åt helvete, men inte alltför sjuka eftersom jag får en massa svar från followers som kommenterar det jag skrivit – på allvar! Aja, det är väl straffet för sovmorgon.

Igår var det dags för mig att ta av mig mysboxorna och lämna soffan. Jag har inte gjort det sedan jag blev gravid och hur mycket det än lockade att boka av och ligga kvar så är jag så glad att vi gick ut. Jag gjorde mig fin, målade naglarna, la ansiktsmask, fönade håret och tog på mig min påskpresent från Alex. Den fina blusen. Sedan gick vi på Miss Voon och herregud vad gott det var. Och stort för mig att njuta av mat och att sitta på restaurang. Det blir bättre. För alla som är därute tidigt i graviditeten. Lusten kommer tillbaka. Jag lovar. Vänta några veckor till bara.

Jag tror att jag är en bakåtsträvare. Det är nästan det fulaste man kan vara nuförtiden. Sociala medier flödar av hat mot bakåtsträvare, ofta för en god sak, men också för totalt onödiga frågor. Jag kan bli så trött. Jag blir så trött på all information. Får man säga så? Det stressar mig. Jag hinner inte med. Så känns det.

Igår var det långfredag och och den rödaste dagen av dem alla. Men det känner vi inte ens av nuförtiden. Det är internet, bloggar, twitter, 124 kanaler på tvn och alla affärer är öppna. Hade vi inte vetat hade det kunnat vara vilket dag som helst. Det ger mig panik. Hur ska vi kunna stänga av. Vara tysta och vila. Det känns omöjligt i den värld vi lever i. Jag tror inte att vi är gjorda för ett stort universum. Vi behöver små universum som vi kan hantera och ha tid med.

Amelia Adamo sa det så bra när hon var här på middag. Hon sa att när de var unga fanns det tid för att jobba, ta hand om barnen och den lilla tid som fanns över tog man hand om varandra.

Nu ska vi göra så mycket mer. Vi ska ha koll på allt och vara bäst på det mesta. Och fy skam den som inte hinner med.

Jag tror att jag är en bakåtsträvare för att jag känner mig otillräcklig. Jag tycker det är svårt att verka lika mycket på nätet som i riktiga livet. Därför längtar jag ibland tillbaka. Igår gjorde jag det.

Jag tänker mycket på vad man hade för relation till mat när man var liten. Till exempel frukostarna. Vi hade bara bröd, smör, honung och ibland ost. På helgerna köptes det ibland skinka och det var som julafton. När jag talar med folk från min generation så känner de flesta igen sig. Förutom de som hade allt – i såna där plastbyttor – så lyxigt- Avundsjukan var total.  Jag tänker på min dotter och hur vi varje morgon frågar henne – vill du ha fil, eller yoghurt, smörgås med skinka eller ost, juice eller té och kanske lite frukt? Skämmer vi bort henne? Man vill ju bara att hon ska äta och vill därför erbjuda allt hon vill ha.

Kommer hon att missa något? Jag tänker på hur det var när man var ute på min farmors underbara lantställe och frukostarna som serverades där.

Det var té, kaffe och choklad. En brödkorg med alla sorters bröd, frallor, limpor, croissanter och bullar, allt hembakat av farmor. Fyra olika sorters marmelader och tre sorters ostar. Prickig korv, skinka, leverpastej och messmör. Jag minns känslan av att längta efter frukosten när man gick och la sig och jag minns känslan av att tänka på hur man inte fick bli mätt. Denna frukost fick aldrig ta slut.

Två saker tänker jag på. Jag vill bli en sådan mormor och farmor. Men kommer mina barn och barnbarn uppskatta det som jag gjorde?

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/underhallning/cohannahoammanda/article14626996.ab

Underbara Jesper Börjesson och Meral Tasbas i en härlig krock med skratt och tårar. Berätta gärna vad ni tycker!

Jag och Charlie är ensamma hemma och försökte ta en Dagens kläder på oss innan vi ska ut. Det var inte så lätt. Här är alla våra försök.

Jag: 

Byxor: Whyred

Skor: Converse

Tröja: Paul and Joe sister ( wakakuu.com/)

Charlie:

Kjol: Charlie Lee (Världens finaste barnkläder med världens finaste namn)

Skor: Converse

Tröja: Blingo av Anine Bing.