Jag har känt mig lite orolig i en vecka eller så. Mitt kaffesug kom tillbaka helt och hållet, jag har inte känt någon bebis och magen liksom nästan sjönk tillbaka. Igår var den värsta dagen av oro.

Så låg jag där i sängen igår när jag skulle sova och helt plötsligt kände jag en ordentlig spark. Jag ropade på Alex som sprang in i sovrummet och la handen på magen och så kände han några sparkar till.

Det var så fint. Som en födelsedagspresent av bebisen. Den finaste presenten av dem alla.