Den här sommaren är inte som alla andra somrar. Den här sommaren väntar jag på min bebis som ligger i magen och växer. Jag har förstått det, att jag är inte så bra på att bara vara. Som nu när jag väntar på någonting så stort som kommer att hända i höst så är det vad jag går och tänker på.

Men det är en ganska så skön känsla ändå för att jag har inga förväntningar på den här sommaren. Jag är så nöjd med precis allt det som händer varje dag. Vi går till bageriet, vi hänger med alla i familjen, vi får uppleva Charlies bästa sommar hittills, vi grillar och ser havet och på kvällarna kryper vi ner i sängen och tittar på fotboll och äter massor av godis.

Det är härligt att inte kräva så mycket mer. Kanske är jag tråkig, men det känns helt ok. Jag förbereder mig på det stora. Det där otroliga, overkliga och helt fantastiska som jag ska få vara med om igen. Jag dagdrömmer om bb och om hur bebisen ska se ut. Om hur det kommer att vara när våra blickar möts för första gången och den där känslan av en alldeles ny bebis på mitt bröst. Jag tänker också mycket på när Charlie ska få träffa sin lillasyster för första gången och hur det kommer att vara när vi kommer hem från bb och är fyra i familjen.

Allt detta är jag så upptagen av. Därför blir sorlet av en Frankrike möter Spanien bara en lite parantes som spelar sin roll mycket bra.

Det och allt annat som händer denna sommar.