Jag är inte rädd för mycket, men det finns en sak som gör mig skräckslagen. Igelkottar. Och kom inte och säg att dom är gulliga för det är dom inte. Det är stora råttor med taggar som fräser som ormar.

Det finns såklart ett trauma bakom denna rädsla. När jag var tonåring råkade jag trampa på en barfota i mörkret. Tänk er att trampa på något stort och mjukt med taggar som fräser som en orm, eller tio ormar.

Nej, det var inte så roligt. Och det här följer med mig sommar efter sommar. Denna skräck för detta äckliga djur. Och vet ni vad som händer. Jo, Alex och Charlie kommer hem från affären och har köpt ett gosedjur. Först blev jag arg, men Charlie har tydligen aldrig varit så förtjust i något som denna igelkotte. Så jag bet ihop och nu börjar jag tro att detta är bra för mig. Flera gånger om dagen möts jag av en igelkott. I bilen, i sängen eller i köket. Jag börjar vänja mig.