Jag vet inte hur det är med er, men jag ”hänger” väldigt sällan med mina vänner längre. Vi ses på luncher och middagar och då ska man hinna med allt under en ett par timmar som man vill veta eller prata om.

Och det är väl inte så konstigt att det är så. Alla har ju jobb och familj att ta hand om. Det är bara det är det är så mysigt och nyttigt tror jag att ”hänga”. Och det är precis det vi gör här på Gotland, precis hela tiden. Vi är tillsammans nästan jämt och pratar om ingenting och allting. Ibland pratar vi om läppstift för att i nästa sekund gråta ut för en gammal sorg eller skratta åt ett roligt minne. Allt får plats och hinns med. Vilken underbar lyx det är.

För ni vet att vi levde såhär förr i tiden. Det fanns massor av kvinnor som hjälpte till med barnen och alla sorger och besvär. Nu lever vi som de mest ensamma människorna på jordklotet, instängda i hus eller lägenheter. Vi har vår partner och har vi inte det är vi ensamstående. Det är inte menat för oss. Vi ska leva i flock. Men det är lättare sagt än gjort. Jag skulle knappt öppna dörren om någon ringde på hemma för att jag skulle undra så vem det var. Men vi börjar här, på Gotland. Här lever vi i flock.