Jag hittade en gammal bild på Charlie som bebis och kände att livet går för fort. Hon är ingen bebis längre, hon är en tjej. En stor tjej som går på stora dagis med de stora kompisarna.

Vi går på stan och äter lunch och fikar och pratar om saker. Hon är min bästa kompis. Hon är ingen bebis.

Så kom jag på att det ligger en sån här liten i magen och att det är det enda sättet att bromsa tiden lite. Man får helt enkelt skaffa nya bebisar. För vad ska man göra när det är slut? Bli pensionär? Har aldrig förstått de som säger att vi skaffade våra barn tätt, tog några jobbiga år för att ha gjort det där.

Nej, jag vill ha en bebis var fjärde år tills att det inte går längre. Bebisåren är inget jag ”vill bli av med”. Men det skulle det nog vara om jag skaffade barn väldigt tätt. Hur tänker ni?