Jag såg en film förra veckan som gjorde att jag grät i två timmar. Jag grät när eftertexterna rullade och och efter det grät jag säkert en kvart till. Jag berättade detta för Hannah som blev supersugen på filmen. Jag varnade henne och sa att hon att hon skulle vara beredd på att bli riktigt berörd.

I lördagskväll ringde hon efter att ha sett den. Och vad hon skrattade. Tydligen är filmen rent av patetisk och hon har aldrig lämnats så oberörd, det var omöjligt för henne att klämma fram ens en minitår.

Hon ska nu hyra den till mig om några månader igen. Hon är helt säker på att jag inte kommer att bli lika berörd…