Ligger här i sängen och tittar på tv och blir tillbakaslungad femton år när jag ser Hem till gården. Jag fick direkt känslan av att jag ligger hemma i vår soffa på Söder och har skolkat från skolan. Ett sting av ångest blandat med känslan av att inte vilja vara där och då. Jag ville ju vara vuxen. Jag ville att allt skulle vara ordnat och att jag hade makten över mitt liv. Det kändes inte så just då. Jag vara bara i ett känslomässigt virravarr med för mycket mörker.

Och så tittar jag bort från tvn och ser hur det är. Och blir så lycklig. Nu är det sådär som jag ville. Allt blev bra. Eller allt blev fantastiskt och mycket mer än så.