Det är många av er som frågat hur det går med amningen eftersom jag berättat att det inte gick så bra med Charlie. Jo, det går faktiskt bra. Jättebra, vilket jag är så glad för. Hela jag är som ett levande kylskåp fullt med mjölk/napp. Och det känns bra. Nu är det bara att hålla tummarna för att det fortsätter såhär.

Men gud som jag dricker och äter. Den här hungern och törsten som drabbar en är djurisk. Det går inte att jämföra med graviditeten. Så fort hon närmar sig bröstvårtan så drabbas jag av en törst som är obeskrivlig. Som om jag kan dö vilken sekund som helst om jag inte får en balja vatten. Det roliga är att jag aldrig förutspår detta. Nej, jag sätter mig och ammar och så fort hon griper tag så ber jag Alex gå och hämta vatten. Jag kan tydligen inte hämta ett glas vatten och sedan sätta mig och amma.

En annan sak är att jag har helt tappat det med tuttarna. Det känns som om jag har undantagstillstånd för att jag har en nyfödd bebis. Jag skulle nog kunna ta av mig tröjan utan problem framför folk. Jag gjorde nästan det häromdagen när jag och Hannah intervjuade ett gäng killar. Hannah sa att det blev konstig stämning, men det märkte inte jag i min amningspsykos. När jag fick Charlie kommer jag ihåg olika sjalar och sätt att dölja, nu verkar jag ha tappat det helt. Så jag ber om ursäkt på förhand om ni ser ett par nakna bröst på stan.