Igår tänkte jag att det här är inte möjligt. Jag klarar det inte. Frances skrek i fyra timmar och samtidigt krävde Charlie all min uppmärksamhet. Jag googlade sen, ”broccoli, blomkål, bebis, gaser”, och jag tror att de flesta av er vet svaret. Det måste bara varit jag som missat det och åt en stor prtion av precis det till lunch. Lättstekta alltså, inte kokta utan mer råa. Så lite får jag skylla mig själv.

Men ja, det här här är en prövning. Det var nära tårar igår. Jag kände mig så dålig på att vara mamma. Men idag känns det bättre. Nu kom Alex hem och gungar henne i vagninsatsen. Det är vår nya grej för att få henne att somna. Vi försöker lura henne att hon är i vagnen – eller på Gröna Lund.