Jag vet att alla säger att man borde sova när bebisen sover, men det har aldrig fungerat för mig. I alla fall inte med två barn och ett hem.

Så mycket som jag planerar att göra när hon somnat. Duscha, ta ut den blöta tvätten. Tömma och fylla diskmaskinen, plocka undan frukosten och laga någon lunch, städa undan, bädda nya lakan hos Charlie och hos oss, svara på några mail och kanske hinna med ett blogginlägg.

Och så händer det. Hon somnar i min famn och ger starka tecken på att jag inte ska lägga ner henne. Och så bestämmer jag mig för att skita i allt jag har planerat att göra och bara ligga kvar med min lilla bebis i famnen. Telefonen i hallen, fjärrkontrollen för långt bort och datorn i ett annat rum. Bara jag och min bebis och inga måsten. Så går det till när livet stannar för en stund.