Varje morgon ser nästan likadan ut. Alex lämnar Frances hos mig i sängen när han och Charlie går och så sover vi tillsammans en halvtimme till ca 9.15. Då ammar vi och går sedan upp för att äta frukost. Då är hon så glad och nöjd och ligger gärna i hennes gym i säkert tjugo minuter. Hon jollrar och pratar med hennes gubbar och jag kallar henne för den lilla atleten för hon kan vända sig till mage så bra(nästan löjligt stolt är jag).

Då äter jag frukost som på riktigt är mitt bästa mål av alla mål. Jag skulle kunna äta frukost till lunch och middag också. Och gud vad jag njuter. Kaffet är aldrig så gott som då.

Sen börjar dagen med allt vad det innebär, men denna stund alltså…