Varje kväll som jag lägger Charlie somnar jag med henne och vaknar upp i panik. När vi går och lägger oss är jag fortfarande pigg, men sen kommer den – tröttheten. Den är tyngre än någon annan gång på dygnet och jag skulle kunna betala miljoner där och då för att bara få stanna där och sova. Sova i dygn. Så känns det.

Men kvällen blir ju lite förstörd om man sovit mellan halv åtta och nio. Man är groggy till tio och lagom till halv elva när man egentligen ska gå och lägga sig så är man pigg. Superpigg.

Inget stort problem egentligen, bara min lilla kamp om kvällarna.