Jag har med mig Frances precis överallt. Mitt liv ser ju inte riktigt ut så att jag kan checka ut i ett år från mitt arbete, utan det finns en del grejer som jag måste göra med tidningen och programmet och podcasten. Eller måste och måste, jag vill ju det såklart.

Men även om jag ibland önskar att jag bara kunde ta ledigt så är jag också glad över att få göra både och. Inte helt vara hemma från mitt arbete som jag älskar, men också få mysa med bebis. Så jag har helt enkelt löst det så bra som jag kan för mig själv. Jag tar med mig Frances överallt. Ibland går det, ibland inte. Och då måste man bara gilla läget, det är nyckeln. Ibland måste man bara avbryta allt och då får det vara så. Det viktigaste är att Frances mår bra.

Jag var mycket glad när hon vaknade och vi var tvungna att avbryta när Pilates-Elin körde skiten ur mig, men sedan visade det sig (tyvärr) att hon var mycket nöjd över att bara ligga bredvid och titta på när mamma nästan kollapsade.

För övrigt är jag så glad att Elin nu stärker upp min rygg och mitt bäcken. Jag har inte alls lika ont längre. Plus att hon lovar mig en sån där snygg rumpa som man vill ha. Det kanske är nu vid 30+ det plötsligt händer…