Frances befinner sig i någon fas som gör att hon inte vill sitta någon annanstans än i mammas eller pappas knä. Det har varit en utmanande vecka, men nu har jag överlistat henne. Jag har flyttat ner till marken och sitter precis som en bebis mitt emot henne. Hon är så nöjd. Så nu äter jag frukost, lunch och allt annat man måste göra på en dag här nere. Inte så dumt ändå.