När jag la upp bilderna från Paris så tänkte jag på att det ser så perfekt ut. Och det var det. Det var så perfekt och vackert överallt i 24 timmar att jag nästan tappade fotfästet. Just för att livet inte ser ut så. Det är en låtsasvärld som jag fick kliva in i. Och det är det som är charmen.

Men så fick jag den här kommentaren och kände att jag ville skriva något om det.

 

Jennifer!

Det finns så mycket jag vill säga till dig. Men mest av allt så vill jag säga att du har fel.

För det första så finns det ingen miljö eller restaurang som är så härlig eller lycklig att du kommer ha det trevligt även om du inte är med någon du tycker om eller mår bra själv. En parkbänk med matsäck är bättre på alla sätt om du är lycklig där än olycklig på en flott restaurang. Det var det första.

Det andra är att du är nitton år och så fantastiskt duktig eftersom du pluggar till lärare. Jag önskar så att jag hade kunnat göra det. Studera alltså. Jag var så dålig i skolan och önskar flera gånger i veckan att jag var som du. Jag kan andra saker, men just det där saknar jag.

Dessa timmar i Paris var vackra för att jag var med min man och två helt underbara vänner, resten är bara en kuliss och det lovar jag att du också kan ordna. För en kuliss behöver inte vara lyxig eller dyr, bara vacker.

Och det fjärde är väl att du är så ung och det är så härligt. Du har ingen aning om vart livet kommer att ta dig. Det är kanske det bästa av allt.

Puss på dig!