Igår fick vi se första utkastet på vårt magasin som kommer i slutet av september. Det är så fantastiskt roligt och jag hoppas att ni kommer att tycka om det.

Vi talade om vad ni skulle vilja ha som prenumerationsgåva. Vi diskuterade det länge och kom på att visst vill man ha något som har med skönhet att göra? Något man inte går och köper själv direkt, som en mask eller så?

Sedan kom vi fram till att det bästa är om ni berättar vad ni skulle vilja ha. (om ni vill prenumerera såklart, vilket jag hoppas så…) Säg vad för typ och märke här i kommentarsfältet så ska jag försöka ordna det!

Ni hittar det HÄR!

Igår när vi tjejer satt i bilen på väg till Häringe slott började vi tala om man skulle ha en servis eller bara alla dessa tallrikar och glas man samlat på sig genom åren. Vi talade om detta länge och väl. Hur man ska göra då, ska den vara vit? Är det lite tråkigt? Hur många tallrikar ska man ha? Ska man ha samma serie i kaffeporslin? osv osv.

Jag tror inte att det kommer att hända att någon av oss som satt där i bilen springer iväg och köper en servis och jag tror inte heller att det är viktigt för någon av oss.

Nej, det där vara bara ren och hälsosam vila för våra hjärnor. Det händer så mycket hela tiden. Så många beslut och så mycket känslor. Så många människor att ta hänsyn till och så mycket som ska göras. Jag menar på att det inte finns någon bättre avslappning än att hamna i ett riktigt superytligt nästan nördigt samtal då och då.

Jag älskar det. Jag tackar aldrig nej till ett samtal och läppglans, sköljmedel eller badskum. Vad som helst för en liten vila för hjärnan.

Frukost på sängen. Sån är han, min man.

Sedan kom Mikaela, Hannah och Emma hem till mig för möte om programmet.

Dagens kläder:

Klänning: Twist and Tango

Kofta: Sonja Rykiel

Skor: See by Chloé (Wakakuu)

Bil: Vår fina Volvo

Jag och Hannah åkte till Sturehof

Och mötte upp älskade Cem. Jag tror faktiskt att det här kan vara den fulaste bild som någonsin tagits på mig. Tur att Cem är så snygg.

Jag åt kroppkakor med kantareller och lingon.

Efter lunchen mötte vi upp Mikaela och Cecilia för att hälsa på på inspelningen av vårt första format som går upp i höst.

När jag kom hem stod Alex och gräddade våfflor. Han var mycket nöjd.

Det var ju AIK våfflor. Jag vet inte om det syns, men det var det i alla fall.

Och nu. Jag är ensam hemma, Charlie har precis somnat och jag ska lägga mig i ett bad och läsa magasin. Bästa stunden.

Nu börjar en hektisk period för mig. Jag ska på tre veckor spela in en massa program, göra tusen saker till tidningen, vara tärna på min bästa väns bröllop med allt vad det innebär och en massa annat fix så att jag sedan kan ta det lugnt sista tiden innan bebisen kommer.

Jag vill kunna ta det så lugnt som möjligt sista månaden. Jag tror verkligen på att man ska sova, äta och fokusera på förlossningen och inte så mycket på annat. Jag har nu läst Gudrun Abascals Att Föda och hon säger jag vet inte hur många gånger att om man är utvilad och lugn går allt så mycket lättare.

Jag tänker mycket på förlossningen nu. Jag börjar bli nervös. Jag vet ju nu hur jäkla ont det gör. Men jag vet också vad man får för det. Det allra finaste.

Men efter att ha följt Hannah Graafs förlossning är jag nu livrädd för epiduralen. Ingen hade sagt till mig att det kunde gå fel när jag födde förra gången. Men nu, nu hör jag det överallt. Jag tänker att min enda utväg är att föda utan smärtlindring, men det gör mig nästan ännu mer nervös. Jag måste kanske läsa på om andra metoder.

Vi får se, det är ett tag kvar, men som ni hör så snurrar det i hjärnan.

puss och godnatt

Eftersom jag är ensam får ni mig delad i två.

Klänning: Vanessa Bruno Athé

Hårfärg: Choklad. Sommarslingorna är nu borta!

Hand: Jessica Parkers

Mage: vecka 30

Läppglans: Chanel nr. 337

Har ni redan listat ut vem vår nya medarbetare är? HÄR kan ni läsa om det!

Fick precis ett mail av Sofie Sarenbrant som gjorde ett jobb med med för Amelia Gravid att tidningen kommer ut idag. Hon skickade även med lite bilder som hon tagit när vi fotade.

Jag märker hur min hjärna börjar krympa mer och mer och hur jag mest går och tänker på praktiska saker runt bebisens ankomst. Jag tänker att jag ska dra nytta av alla misstag vi gjorde med Charlie. Jag älskar alla misstagen vi gjorde under hennes första tid, även om jag led litegrann av det då. Det är så det är att bli förälder. Men nu. Nu vill jag bara frossa i allt som jag inte gjorde då. Nu jävlar är det bebistid 2.0 som väntar.

1. BB-väskan. Jag ska inte ta med mig mina klder som hade innan jag blev gravid. Vad var det för galenskap?

2. Det blir både amningskudde och nattlampa. Jag hatade mörkret på nätterna, men kom liksom inte iväg för att köpa en sån där liten lampa. Och ryggontet tog ett år att få bort hos en osteopat efter mina konstiga amningsställningar.

3. Jag ska sova när bebisen sover. Inte hitta på en massa dumheter som att boka upp mig på tusen grejer första tiden.

4. Jag ska vara hemma i stan med både dusch, toalett och tvättmaskin. Woop woop!

5. Här får ni fylla i. Vad gjorde ni rätt andra gången som ni inte gjorde första?

Det känns som om det varit ganska lugnt med de allra värsta gravididetshormonerna nu i sommar, men sedan ett par dagar är de i full blom igen.

Jag pendlar mellan att känna mig ledsen. Riktigt sorgsen alltså. Som om jag förbereder för min egen begravning eller nåt till att känna riktigt lycka. Pirr i magen och sånt. Och emellanåt känner jag ren tacksamhet. Som om jag blivit frälst. Jag kan bli rörd till tårar av Alex och Charlie, men också över att vi har ett fint sovrum till exempel. För en stund sedan började jag nästan gråta för att jag var så glad över att vi har en ny anställd som börjar imorgon. Ni förstår att känslorna är på carneval.

Upplevde ni att det blev såhär i slutet av graviditeten? Lite som det var i början?