Världens finaste hund är nu i himlen.

Som vi sa så tänkte vi att ni skulle fråga oss frågor som ni vill ha svar på i nästa podd. Så, fråga oss vad ni vill!

Klänning: H&M mammakollektion
Miljö: Furillen
Mage: vecka 25

Känns det inte en aning omodernt att vara gravid så länge. Eller borde inte andra graviditeten vara liiiite kortare.

Just idag vill jag det. Det är åska i luften och graviditeten känns så tung. Jag vill inte stå, gå eller ligga ner. Jag skulle vilja att någon bar på mig eller nåt.

Men på riktigt, har ni som fött flera barn haft lite kortare graviditeter? Och hur har ni fött relaterat till ert beräknade datum. Jag är nämligen helt säker på att mitt datum är en vecka före b.f. Jag har liksom en egen liten agenda. Har ni känt samma? Och hur gick det då sen? Hade ni rätt?

Något man kan bli glad för i denna långa graviditet är när man hittar kläder som passar för både mage och ickemage. Anine Bing har gjort en helt fantastisk kollektion med kläder helt i min smak. Här har jag min nya favoritblus och under har jag faktiskt ett av hennes linnen, men det syns inte så bra. Men ni kommer att få ser mer plagg här i bloggen vad det lider.

Idag var en helt underbar dag. Man slappnar av när det är såhär varmt. Det går liksom inte att oroa sig för nåt. Man anammar genast någon medelhavsstil och blir en skönare människa. Allt flyter på. Man kräver inte lika mycket. Eller så är det bara jag som har kommit in i det riktiga gravidlunket. Kan vara så.

Den här gången tar vi upp fyra olika ämnen. Vi försöker hitta en ny form. Kan ni inte hjälpa oss och säga vad ni tycker? HÄR hittar ni den!

Det börjar på A.

Lady Dahmer skrev igår i sin blogg såhär:

Jag vet inte med er, men visst fan är Amanda fräsigare så här? Hon skrämde antagligen skiten ur maken sin som på ren instinkt försökte blocka henne från sitt vardagsflöde. Kanske blev det en rutincheck i armhålorna och ett ”allvarligt snack” innan ordningen återställdes.

Sedan maler hon på om hur vi genom vår nya tidning låter kvinnor veta att dom inte duger genom vårt val av ämnen.

Jag vill bara klargöra några saker för dig, Lady Dahmer. Jag ser mig själv som feminist. Jag tror på jämlikhet och kämpar för kvinnors rätt i samhället.

Jag är uppväxt i en familj med nästan bara kvinnor. Det finns en mamma, en farmor, fyra systrar och nu ett gäng tjejkusiner. Vi har aldrig låtit en man styra oss och alla dessa kvinnor har varit framgångsrika och försörjt sig själva och ibland även våra män.

Jag och min syster driver ett bolag där vi bara har kvinnliga anställda och kämpar för att lyfta fram kvinnliga profiler. Vi har även mediala kanaler som blogg, webtv-program och podcast där vi ofta talar till kvinnorna och delar med oss av allt vi känner. Högt och lågt, oviktigt och livsviktigt. Och jag tror från den feedback vi får att vi har hjälpt en del tjejer att våga stå upp för sig själva och framför allt tro på sig själva.

Jag lever i en relation som är mycket jämlik. Min man skulle aldrig ha åsikter om hur jag ska vara eller leva som kvinna. Dessutom så gör han det mesta av ”det vi brukade kalla för kvinnorgöra” i vårt hem och vi delar lika från ansvar till allt praktiskt för vårt barn.

Jag tror att jag gör en massa bra saker för feminismen, utan att ha hår under armarna. Jag skulle aldrig någonsin säga något om hur en annan kvinna väljer att klä sig eller se ut, men den rätten har tydligen du, Lady Dahmer.

Jag tror inte på en värld där vi når jämställdhet genom att förminska vår kvinnlighet. Tvärtom så tror jag på att många människor har ett behov av att känna sig fina, tuffa, vackra eller orginella genom sitt utseende. Och alla kvinnor (och män) har rätt till det.

Jag älskar kläder, smink och vackra saker. Jag får utlopp för en del kreativitet genom det och en del av dom sakerna gör att jag känner en massa lust och välbehag. Men där är alla olika, och det är helt ok, vi behöver inte döma varandra för det.

Detta klimat som är just nu är stenhårt och inte särskilt upplyftande. Tvärtom så trycker kvinnor ner varandra och ser ner på varandra om någon gillar rosa eller klär sitt barn i prinsessklänning.

Vi måste komma förbi det och tro att ALLA kan – också vi som gillar rosa eller vi som vill känna oss fina. Det, min vän, är feminism för mig.

Och nästa gång du har något att säga om mig och detta ämne så vill jag att du rannsakar dig själv och ställer dig frågan vem av oss som gör mest för jämställheten. För allt det sitter inte i en tofs under armarna eller håriga ben.  De gånger jag läser det du skriver så får jag ofta uppfattningen att du trycker ner andra – och särskilt kvinnor. Jag tycker inte om det.

Nu väljer jag att gå vidare. Det hoppas jag att också du gör.