Nu ska jag berätta en i alla fall för mig väldigt rolig sak. Perfect Day är inte längre bara ett bolag, vi är en koncern! Vi träffade nämligen Vanja och Malin, två duktiga tjejer som hade jobbat i gravidbutiker i många år, men tröttnat på att utbudet var så tråkigt. Så de scannade marknaden och startade Glammom.se där de säljer amningsbehåar som faktiskt är snygga. Och sköna. Jag har faktiskt själv på mig dom även om jag inte ammar för att kvalitén är så bra.

Det var i alla fall love at first sight mellan dem och mig och Hannah så vi har gått in i deras bolag.

Vi vill fira det genom att ge mina läsare 15 % på hela utbudet. Skriva in rabattkoden AMANDA och köp så mycket ni har råd med. Kan inte tänka mig några bättre julklappar. Det finns inte bara behåar utan allt möjligt där.

Gå in HÄR och köp. Om ni köper tillräckligt många så ska jag minsann ställa mig i underkläder för er. Jag försökte för en stund sedan, men det såg mer ut som en ”härtarminpojkvänenbildochskickarintillSlitz”. Fast helt misslyckad för jag såg inte ens sexig ut.

Nu är vi här igen. Julen. Så mycket känslor på samma gång. Ja, ingen kan klandra denna högtid för att inte vara känslosam i alla fall. Barnens glädje och föräldrarnas ångest hänger runtomkring oss som julgranskulor i granen.

Men i år känns det som att julen präglas mest av allt av dåligt samvete.

Alla jag talar med har dåligt samvete för någon. Mamma som är ensam, eller pappa, eller syskon som har fått barn och måste fira med respektives föräldrar. Och så finns det dom som gör allt för att slippa det dåliga samvetet och flänger omkring som dårar till fyra olika hem för att inte göra någon ledsen.

Och det värsta av allt är att det inte verkar finnas någon bra lösning på allt det här. Det är och förblir ett problem och det enda jag tänker är, hoppas bara inte barnen märker av det. Men det är klart att de gör.

Min jul blev sorglig när mamma och pappa skiljde sig och plötsligt var vi så ensamma, systarna, mamma och jag. Farmor skickade brev med alla recepten och vi försökte så gott vi kunde. Men vi var ensamma och vi alla kände hur sorgliga vi var. Vi rimmade på alla paket så att det skulle ta extra lång tid att öppna dem, vad skulle vi annars göra av all tid. Vi bet ihop och försökte i två och sedan åkte vi utomlands i några år för att slippa. Det var en bra lösning för oss.

Nu är vi vuxna och har egna familjer och planer. Som ska passa ihop med våra respektives familjer och planer. Känsligt ämne.

Hur har ni löst det?

så är han nu på Kanal 5 julfest. Jag har aldrig sett honom i den här typ av klädsel så jag frågade när han gick om han hade någon speciell tanke med den där t-shirten. Han svarade bara att han ville göra ett gott intryck på första julmiddagen. Och så tyckte han att färgen passade.

Perfect Day har två manliga superprogramledare, Alex och Pär. Vi älskar dem båda som om de vore våra små små barn.

Jag vill inte tro att det här är sant. Hur är det möjligt? Jag skulle vilja sitta ner med var och en av dessa människor på SÖS akutmottagning och prata med dom för att se vad det är för några. Vad de har varit med om i livet för att bli så blockerade.

Det finns inga som är så utsatta och ensamma som kvinnor som lever med män som misshandlar dem. Både psykiskt och fysiskt. Och i många av dessa fall så finns det barn som råkar minst lika illa ut som de kvinnor som kommer till akuten. Men det här vet ni ju redan. Hur är det då möjligt att jag läser en sådan här artikel? Om det är någon som på riktigt känner att de kan stå för dessa åsikter, kan ni inte skriva det här i kommentarsfältet så kan vi väl diskutera? Jag undrar så om ni överhuvudtaget har några argument ni kan stå för.

Fast mest av allt så hoppas jag att kommentarsfältet förblir tomt.

Så här såg Alex ut när jag kom hem sent igår kväll. Det är hans nya grej. 3Dglasögon till tvn. Nu har jag inte bara en man som tittar på tv i kostym, han bär även fula orange  solglasögon till.

HÄR kan ni läsa en intervju som Alex gjorde om mig och min bloggflytt. Älskar vinkeln.

Jag ville skriva om det här för att jag vill säga något till alla som är eller har blivit mobbade.

När jag var yngre hade jag alltid en elak tjejkompis. De kom och gick och byttes ut vartannat år, men det fanns alltid någon som inte var helt igenom snäll. Och jag lydde. För det var alltid den tuffaste tjejen i gänget.

Jag kommer ihåg en gång när vi skulle vara cheerleaders på en friluftsdag. Vi var fem tjejer som hade övat i veckor på vår dans och hade planerat kläder och färg på pom-pomen(heter det så?).

Dagen innan var jag hemma och var sjuk och på morgonen ringde den elaka tjejen och sa att hon och de andra tjejerna hade bestämt att jag inte fick vara med och dansa längre.

Jag la på med tårar som brände under ögonlocken, men skämdes så att jag inte ville säga något till mamma. Vi skulle precis iväg och köpa det som vi skulle göra pom-pom av och jag bara svalde. Vi köpte allt och gjorde pom-pomen och la fram mina klöder jag som jag skulle ha. Vi pysslade hela dagen med detta och jag sa aldrig någonting.

Dagen efter la jag bara ner allt i ryggsäcken och höll minen och tårarana inne än en gång när mamma önskade mig lycka till på den stora dagen.

Jag gömde allt i en buske och gick iväg och mötte den hittills värsta dagen i mitt liv. Jag berättade det här för min mamma för ett halvår sedan och jag blir så ledsen när jag tänker på att Charlie skulle kunna vara med om något liknande och jag inte skulle veta. Jag har inte blivit mobbad och jag förstår att det här var milt jämför med mycket annat, men jag förstår skammen. Den skam som gör att man håller det hellre för sig själv.

Men gör inte det. Jag vet att det finns någon vuxen som inte vill vara den som inte vet. Det var det jag ville säga.

Nu drar jag till London med två av mina bästa tjejkompisar. Vi ska njuta som bara småbarnsmorsor kan. Vi ska läsa tidningar och sova på planet (omöjligt med barn), vi ska dricka vin på både lunch och middag (inte heller så härligt med barn omkring sig) och vi ska sova ut( på riktigt helt omöjligt med barn)!

Och framförallt så ska vi prata om allt som vi inte hinner prata om på middagarna med hundra andra människor eller när vår lunchtimme är slut.

Och eftersom vi är alla mammor med barn som vi längtar så efter så åker vi hem imorgon kväll. Den perfekta resan!