http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/underhallning/cohannahoammanda/article16449007.ab

Näsan rinner, ögonen svider. Om jag inte vaknar upp sjuk imorgon så måste jag tacka någon däruppe. Tycker synd om mig själv och ska nu krypa ner i sängen. Håll tummarna för mig.

Ni som lyssnar på podden vet att jag och Hannah talade om att vi totalt tappar stilen på solsemster. I alla fall jag använder några konstiga väldigt gamla, noppiga och för små kläder som jag hade en sommar när jag var sjutton, och eftersom det alltid också är för kallt så varvar jag dem med Stockholmskläderna jag reste med.

Vi sa också då att nästa semester, då jävlar. Och det tyckte ni om. I påsk åker vi till Marbella så jag har börjat fnula lite på stilen.

Här har ni lite inspiration. Svindyra kläder som i alla fall inte ligger i min prisklass. Men ni kan väl hjälpa mig med tips? Då lovar jag att visa en ny dagstil och kvällsstil varje dag på semstern!

Gud, vad jag ryat i bloggen om olika saker jag ska göra. Klippa håret kort, färga det i konstiga färger, bygga om dressingroom och allt möjligt annat. Jag har verkligen varit inne i en sån period. Förändring är det enda jag tänkt på. Jag tror faktiskt att jag kände precis samma ett halvår efter att jag fick Charlie. Nu har jag lugnat ner mig lite. Men jag tror faktiskt att det är så att man inte alltid måste göra förändring för att känna den. Jag har ju nu ”levt” med kort hår i flera veckor så mycket som jag tänkt på det och nu känner jag nästan för att ha långt igen(tack gode gud för att jag inte klippte av det, det kanske hade blivit ett Top Model-gråt).

Och nu när jag går in i min garderob känner jag att det inte gör så mycket att den ser ut som den gör. För en månad sedan stod jag inte ut en sekund till.

Förändringen kanske blev att allt får vara som vanligt för denna gång. Och det är helt ok det med.

Kavaj: Alice by Temperley

T-shirt: Whyred

Byxor: philip Lim

Skor: Zara

Det finns inget jag blir så nostalgisk av som påskris. Jag blir helt tokig när jag ser alla olika färger och skulle kunna fylla mitt hem det. Jag kan inte minnas att vi hade så mycket påskris hemma, men det måste väl varit så att jag tyckte att det var så fint då att det fortfarande väcker något i mig.

För egentligen är det ju inte så fint.

Jag har börjat vänja mig vid att vara show-fru. Alltså att ha en man som spelar på teatern tre kvällar i veckan. Även om jag saknar honom när han är borta så njuter jag av de ensamma timmarna och njuter ännu mer när han kommer hem. Då måste vi alltid göra något mysigt så att inte kvällen är slut.

Just sitter jag och googlar efterrätter till ikväll. Jag vill ha glass! Och så tänkte vi skulle se en bra film. Snälla, säg vad vi ska se!

Hur gott?

Ni hittar den HÄR!

Det händer mer och mer att jag får skrattanfall. Eller jag och Hannah rättare sagt. Vi triggar igång varandra precis som man gjorde med sina tjejkompisar när man var tonåring. Nånting händer och sedan går det inte att sluta. Senast så var vi på lunch med underbara Carina Nunstedt.

Hur som helst så blev det något fel när fotografen skulle ta bild på oss och det utlöste ett skrattanfall. Det känns så barnsligt på något sätt, som en rest från barndomen. Kanske därför är det så härligt att få vara med om då och då.

Och när jag skrattar sådär så rinner mina tårar. Jag tänkte bara visa er hur jag ser ut efter ett sådant anfall.