Denna Stroke är överallt. På radio, tv, tidning och i verkligheten. Nu ska man alltså tänka på Stroke också. Det verkar som den kan drabba oss alla och precis hela tiden. Jag har haft skola med Alex idag om vilka varningssignalerna är och jag vet att han redan glömt bort det. Är mycket stressad över det och funderar på att sätta en lapp på kylskåpet. Och det är då jag kommer på att det vore inte helt friskt. Jag kan ju inte ha lappar överallt om varningssignaler för sjukdomar. Det som händer händer, visst är det så?
Det är underligt det där med hur jag fungerar. Jag försöker förbereda mig in i minsta detalj för de allra flesta katastrofer, men jag tror inte vi har en fungerande brandvarnare. Min underbara gaddarkompis Josefin var här och frågade ut mig om brandvarnaren. När hon förstod att jag inte visste var den var sa hon; Du är ingen riktig gaddare, och så gick hon. Vi säger alltså gaddare om syndromet GAD.
Hur som helst så satt jag där och lyssnade på människan som haft Stroke i morse och när hon beskrev hur lycklig hon känner sig idag, ni vet det gamla vanliga, blirlyckligaavtthimlenärblåochfåglarnakvittrar så kom jag på mig själv att tänka att det kanske är det enda rätta. Att drabbas av att se döden i vitögat. De är ju faktiskt de människor som är lyckligast och inte oroar sig för struntsaker.
Plötsligt tänkte jag på Stroke mer än nånsin.
Så roligt! Ni vet att ni hittar alla våra avsnitt HÄR.
Det firar vi här hemma med en mackmiddag. Väldigt mysigt alternativ då jag fortfarande inte är redo för något annat.
Jag har nu ätit två smörgåsar som jag har fått behålla. Halleluleja!
När man bara ligger i en säng i två dygn så får man ganska mycket tid att tänka på konstiga saker. Jag vet inte hur mycket jag har tänkt på barnvagn av någon anledning och nu kom jag på att jag ska fråga experterna själva – dvs ni!
Vår barnvagn som var en Bugaboo Bee blev snodd på Kungsgatan förra veckan. Och nu undrar jag. Charlie är snart tre år och om fem månader får vi en bebis.
Ja, ni förstår att detta kunde snurra rejält i blandning av feberfrossa och turer till toaletten. Nu kanske det inte känns precis lika livsviktigt som igår, men jag vill ändå ha er hjälp.
Vi gjorde som ni sa. Vi fortsätter med fredagar. Men idag är det Alex och Gustav som de svar på tal. De blev så provocerade av vår förra podd att de kände att de vara tvungna att svara. Och det stackars männen har ju inget eget fönster så de fick låna vårt. Jag har nu lyssnat och jag kan inte säga att allt är sant, men det får stå för dem.
HÄR kan ni lyssna.
Just nu skulle jag suttit på en solstol på Mallis med mina bästa vänner och min familj. Charlie har pratat om detta i två veckor och vi har sett fram emot det här i månader. Men istället ligger jag i sängen med en hink bredvid mig.
KRÄKSJUKAN slog till och vi kom inte iväg. Det är jag lite glad för idag då jag annars hade kräkts ner hela deras hem och smittat hela bunten.
Och nu går Alex och väntar på att den ska komma till honom. Nej, det var längesedan jag tyckte så synd om mig själv och alla inblandande såklart.
Jag är bitter, ledsen och illamående. Hej från mig.
Nu ligger jag här i sängen och läser alla era fina kommentarer om programmet och jag blir så rörd.
Dagen gick annars i ett och jag nu har jag packat för hela familjen som åker till Mallis imorgon. Och det ska bli kallt här hemma… Kan inte låta bli att le när jag tänker på det.
Hur som helst så tänkte jag ge en present till alla som skrev hemmafruarnakommentarerna, men jag hittade inga mailadresser. Så nu har jag pratat med Mathem som är så generösa att de vill ge alla som handlar med rabattkoden AMANDAMATHEM 200 kronor rabatt på första handlingen. HÄR går ni in på Mathem och HÄR kan ni se leveranstider och sånt.
Till och med jag kommer att börja nu med två barn. Jag ser fram emot att få rutin på det där. Som Hannah.
Godnatt på er!
http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/underhallning/cohannahoammanda/article14756346.ab
Ni måste titta på detta program med dessa underbara kloka männsikor Steffo och Amelia. Ta en kopp te eller kaffe och sitt tillbaka och njut av detta samtal om livet. Som vanligt vill vi veta vad ni tycker.
Jag vet inte om det här var smart. Jag som redan älskar både säng och sovrum på ett ganska sjukt sätt är nu rädd för mig själv. Vi har köpt nya lakan och satt upp en tv här inne. Och vill jag gå ut så ser jag balkongdörren från sängen. Hannah, jag kommer inte till jobbet imorgon.
Mitt nya simkort har fortfarande inte kommit och jag måste säga att jag njuter. Idag var jag i parken med Charlie och vanligtvis är det en bra stund för att kolla mail, twitter och annat på telefonen. Nu hade jag ingen så det var bara att gilla läget. Och så mysigt det var. Jag satt där i sandlådan och öste in sand i olika hinkar och var nöjd med det – för jag hade inget annat att göra. Och så tittade jag mig omkring och såg alla de andra föräldrarna med neråtböjda huvuden över den lilla svarta manicken i handen. Helt tomma i blicken. Såklart, det är ju bara nonsensinformation som finns där i. Snabbt in och lika snabbt ut.
Och imorgon eller när jag får mitt simkort kommer jag att vara där igen. Och jag tänker på att den här lilla generationen som växer upp nu med föräldrarna som är helt maktlösa inför deras telefoner. Och mår dåligt över det. Aja, det är väl inte mer än att man få försöka ta bort telefonen så mycket som möjligt när man är med sina barn. Det får bli min ambition.
Senaste kommentarer