Nu ska ni få ta del av en sån där knäpp sak som jag tänker på ibland, men som säkert blir konstig när det kommer utanför hjärnan.

Jag tänker ibland på att det är dumt att man försöker vara bra på allt. Tänk om man skulle skippa ett par delar så kanske man skulle vara bättre på det andra och slippa en del prestationsångest.

Om jag till exempel struntade helt i mitt utseende, slutade sminka mig och bara gick i en slags uniform varje dag så skulle jag kunna lägga den energin på annat, tex bli en mästerkock. Eller om jag bara bestämde mig för att jag lagar ingen mat, bara det som verkligen krävs så skulle mitt hem kanske vara något utöver det vanliga. Eller jag bara struntar i mitt hem, köper inga blommor och håller på och tänker på hur mitt hem ska vara fint hela tiden, då skulle jag ha massor av tid över. Man skulle ju också kunna skippa vänner och bara tokjobba. Eller sluta titta på tv och lägga all den tiden på att läsa böcker.

Jag vet inte. Lite bra på allt eller väldigt bra på lite.

Det är ju inte förrän man är riktigt bra på något som man blir briljant.

Eller är man en härligare person om man är ganska bra på mycket?

Skjut sönder det här nu!

Kavaj: Dolce Gabbana

Skjorta: Acne

Jeans: Levis ID

Skor: Henry Cole

Halsband: Topshop

Linne som ni inte ser: Boob amningslinne

Bh som ni inte ser: Den HÄR från Glammom. Skönaste bh:n jag nånsin haft.

Två år sedan jag slutade amma och jag bär fortfarande mina amningsgrejer. Det är inte klokt. Eller så är det precis vad det är.

Och nej, jag har inte valt att matcha denna outfit med en ljus sarong över benen. Det blev något fel med bilden.

Det har blivit lite för mycket svensk krim hemma hos oss den senaste tiden. Vi har tittat på alla avsnitt av Bron och samtidigt har jag läst både Marie Ljungstedt och Camilla Läckberg då jag inte kunnat sova på nätterna på grund av hostan. På alla håll och kanter har det skett mord om man säger så.

Det är inte bra för mig. Jag kommer på mig själv med att tänka att det inte vore omöjligt om jag hittade en styckad kropp nere i soprummet när jag öppnar soptunnan. Hör jag ett ljud så är det definitivt någon som är inne i vår lägenhet och vill mörda hela min familj. Ringer det så tror jag att jag ska höra en läskig mansröst som säger att han ser mig. Och ibland får jag lust att gå in till Charlie och kontrollera att hennes säng inte är tom och att det istället ligger en en lapp med ett meddelande skrivet i blod eller så i hennes säng.

Plötsligt är det här min vardag. Men samtidigt så stod jag och tittade i bokhyllan efter en ny bok igår. Och jag förstår att vi bara läser deckare. Det var så svårt att hitta något annat som jag skulle orka ge mig in i. Det var som att välja mellan äta lösgodis och springa en mil.

Bara ett mord till. Ett styckmord kanske. Av en seriemördare. Sedan är jag färdig.

Visst är det i år som vi vågar göra allt det där som vi så gärna vill. Visst är det i år som vi slutar bry oss om vad andra tycker om oss. Och visst är det i år som vi på riktigt gör det som vi faktiskt inte haft kraften till innan. Vi måste lyfta blicken. Vi måste tänka nytt, tänka om, ta oss tid, men ändå inte tänka så förbannat mycket. För visst är det här året som vi följer oss själva. Tittar långt in och tar reda på vad som finns och vågar tro på det.

Nu gör vi det här. Vi får inte vara så rädda. Vi ska bli sådär lyckliga nu. Det är vår tid.

2012. Här kommer vi.

Är ni med?

Det måste vara för att jag är uppväxt i en hippiefamilj som gör att jag fortfarande inte gör något riktigt och rätt i mitt hem.

För hemma i mitt barndomshem hade vi alltid lite egna lösningar på saker och ting. Våra byåer och sängar stod på böcker där ett ben eller två hade lossnat. Fanns det ingen dörr, hängde vi för ett skynke. Men inte sådär ordnat, utan bara med två spikar eller så. Blev det hål i lampskärmen så hängde vi bara över en sjal. Det tyckte mamma var fint.

Jag vet inte om det var lathet eller bara bohem-tänket som formade det hemmet, för det kunde också vara så att fjärrkontrollen gick sönder. Då skaffade vi inte en ny, nej, då fick man trycka på tvn.

Tyvärr så har jag ärvt detta beteende. Jg liksom nöjer mig med mycket enkla lösningar. Som här. Dörrarna på vitrinskåpet går inte att stänga för de öppnar sig direkt. Ja, men då passar väl den här julgransgrejen utmärkt. Den har suttit där i mer än ett år. Sätta dit en hasp? Nej, det här går så bra så.

Jag var så lycklig när Rossana tog bort mina julröda naglar och la på en nougat.

Det var precis vad vi hade igår. Charlie somnade redan klockan sju och då dukade vi fram vår middag. Nyårscharkisar kallade vi vår meny. Ostron, blinier med lax och romsås, västerbottenostpaj, räkor, tryffelsalami, epoisse, munster och rädisor.

Och helt plötsligt var klockan tolv och då vaknade Charlie av alla fyrverkerierna. Vi kröp ner allihopa i hennes lilla säng och lyssnade på alla smällar. Sedan gick vi och la oss allihopa. En helt perfekt liten kväll utan nyårsaftonkänsla.

Nu ska vi väl ha ett riktigt bra 2012 allihopa. Jag känner det på mig.

Vi har avsagt oss allt nyårsfirande med vänner då det fortfarande finns risk att vi smittar. Så vi ska fira bara vi två här hemma. Faktum är att jag verkligen avskyr nyårsafton. Det finns ingenting trevligt med en kväll som denna. Inte bara den här ständiga pressen på att ha trevligt som är så jobbig, utan det värsta av allt är ändå tolvslaget. Jag börjar alltid gråta helt obehindrat på tolvslaget. Jag tycker att det är så sorgligt och lite för högtidligt utan att man får något för det. Nytt år? Det är ju bara tragiskt. Ja, men grattis, nu börjar vi med en riktigt fattig och kall månad och vi kickar igång den med en helt fruktansvärd dag som nyårsdagen. Nyårsdagen är som första scenen i 28 dagar senare. Du pallrar dig utan och du inser att du är ensam kvar på jorden. Fick jag välja så skulle jag se en bra film och gå och lägga mig vid tio.

Med det sagt så ska vi ändå göra något riktigt trevligt av denna nyårsafton. Vi ska framförallt fira att vi är friska. Så jag kommer att rakas allt som rakas ska. Måla alla mina naglar, sminka mig så fint jag bara kan och ta på mig något jag känner mig vacker i. Sedan ska vi äta så gott vi bara kan och dricka väldigt kalla och goda drycker. Nu ska jag ner på stan och handla allt detta. Jag har en bra idé kring menyn. Jag visar såklart allt senare.

Hur ska ni fira denna hemska dag?

Jag avskyr nämligen tv-bänkar, eller alla tv-möbler för den delen,  för visst är de fula. Så titta vad min manliga man gjorde nyss. Han borrade hål i baksidan av vitrinskåpet så vi kan ha den fula boxen och dvd-spelaren där. Visst blev det bra?

Och titta, det ni ser är Charlie som precis lärt sig cykla. Och Alex som puttar på. Och just det, vi börjar friskna till nu. Därav denna energi.