Jag läste att ni tycker att det var så fult med tulpanerna i Dagg-vasen. Visst passar dom bättre i den här?

Det är väl klart att jag inte menade att alla pappor borde ha jobb som börjar klockan 9. Jag menade inte heller att vara elak mot alla ensamstående som inte har en pappa att få hjälp av. Det var klumpigt formulerat av mig.

Nej, jag menade att alla mammor borde få (om de har möjlighet) hjälp av papporna (om de bor med pappan) någon gång under dygnet så att de får sova om man har vakna nätter. Jag menar inte att det MÅSTE vara just mellan 7-9. Och ni behöver inte visa inlägget för era män, bara om ni kände att ni inte får hjälp (som jag vet att många inte får) och ville visa att andra får det.

Kan vi vara vänner nu?

Vi gjorde det med Charlie och vi gör det nu. Världens bästa grej.

Eftersom jag är uppe med Frances på nätterna så tar Alex barnen klockan sju och låter mig sova i minst två timmar. Då sover jag djupt och vaknar som en ny människa. Jag skulle aldrig klara av dagen annars.

Alex får också viktig tid med Frances eftersom han jobbar nu. It’s a win-win.

Om det är någon därute som inte får sovmorgon av sin man och vill ha det så tänkte jag att ni kunde visa er man detta inlägg.

Och på helgerna gör han superfrukost med brasa och allt. Lyx!

Älskade helgfrukostar. Nu har det varit veckor av dom. Hur ska det bli imorgon? Kommer att sakna den färskpressade juicen, känns inte som om jag kommer att stå där och göra det imorgon bitti. Eller så är det nu det händer, 2013, the golden year!

Charlie har blivit en fashionista. Ni ser ju. Det här är hennes outfit för dagis imorgon. Prinsesshandskar och allt.

Och titta här. Jag och Alex var utan barn i 1 1/2 timme för första gången sedan Frances kom. Vi gick till restaurangen i samma hus och Frances sov och vi hade telefonerna på bordet så om barnvakten ringde för att säga att hon hade vaknat så hade vi sprungit upp, men ändå. Vi klarade det!

När hade ni barnvakt första gången? Jag kan tänka mig att det varierar en del.

Det nya avsnittet hittar ni HÄR!!!!

Jag var helt överlycklig då Rossana tog bort mina julröda naglar och målade på nougatgrått istället. Skönt!

Nu var det dryga två månader sedan jag födde Frances. Två månader av godis, kakor, bullar och läsk för att jag varit så trött. Två månader av att sitta i de mest konstiga ställningarna på natten och amma vilket gjort att jag har fruktansvärt ont i ryggen. Och innan dess var jag gravid och levde i precis på samma sätt.

Nu ska min kropp bli hel igen. Jag vill bli stark! Så jag har några olika åtgärder som jag kan få ihop med bebis.

Pilates. Pilates – Elin ska hjälpa mig. Hon gör till och med hembesök, men jag ska ta mig till hennes studio en gång i veckan med Frances sovandes under lunchtid och där ska vi bygga muskler. Jag ska bli stark! Och så ska jag kombinera det med barnvagnspromenader för konditionen , psyket och den friska luften.

Massage. Jag var på massage idag på DAYSPA och massören trodde jag hade Skolios för att min rygg var så misshandlad. Jag tror verkligen på massage och jag ska gå dit mycket och ta hand om mig själv och min kropp. (Dessutom så kostar det bara 500 kronor och de kommer att ha barnpassning inom kort).

Kost. Jag ska frossa i  frukt och grönsaker. Och så ska jag dricka blutsaft. Jag tror inte att det är bra att öta en massa vitaminer. Känns som om man kommer att få cancer tillslut om dom. Men jag har brist på järn så jag måste få i mig det och då känner jag att blutsaft är det bästa alternativet, eller har jag fel?

Skönhet. Får att jag ska må bra så vill jag känna mig fin. Jag vet att jag tjatar om det, men att göra naglarna var tredje vecka hos älskade Rossana är helt fantastiskt. Jag känner mig alltid fin. Naglarna är annars något jag misslyckats med i 32 år. Helt plötsligt är jag hon med snygga naglarna – otroligt.

Jag ska också boka in ansiktbehandling, men det är svårare med Frances. Och så ska jag boka tid hos tandläkaren. Ni vet att man får dåliga tänder av en graviditet? Det är sant.

Å, vad skönt det var att skriva allt det här. Det innebär att ni kommer att fråga hur det går med allt och då måste jag leverera…

Nu är det sista dagen på 2013 och jag vill ha tillbaka era ord. Jag saknar dom, men jag måste erkänna att det var skönt att stänga av det onda för ett tag. För det är ju så att jag vill samtala med er, höra er genom kommentarsfältet och där kan man absolut ha olika åsikter om saker och ting, men det är inte samma sak som att vara elak.

Nej, nu börjar vi om och kan vi inte göra det genom att berätta vad vi ska göra ikväll?

Vi ska lassa barnen i barnvagnen och traska hem i finkläder till Sigge och Malin för att äta årets trevligaste middag. Vad ska ni göra?