Jag har förstått att det finns människor som inte gillar att åka baklänges i tåg. De tycker att det är obehagligt och felvänt, de blir åksjuka och sitter och mumlar och vill av. Jag tycker alltmer om att åka baklänges. Det finns något i det perspektivet som lugnar mig.
Att slippa se saker som tornar upp sig framför en, att njuta av att se saker som försvinner bakom en.
Som man tänker sig på safari, när man sitter bak i den öppna jeepen efter en lyckad jakt och ser savannen krympa där borta. Det finns något fridfullt där.
Tåget blir en tidsmaskin. Allt som ligger framför tåget på rälsen är framtid och allt som ligger bakom det är dåtid. Tåget blir en tratt genom vilken livets alla oändliga möjligheter reduceras till ett definitivt förflutet. Och jag sitter och tittar ut på det som redan hänt.
Jag åker genom Sverige, under kraftledningar, vi lutar oss mot vattenbrynet när vi passerar en sjö, anorektiska, lövlösa björkar står på rad längs spåret, stugor med vita knutar och människor som just där och då gjorde något. Någon körde en skottkärra, en annan plockade med en vattenslang. Allt är ljudlöst, men fyllt av liv.
Och jag ser allt försvinna där jag sitter, där fanns nog sammanhang och miljöer, människor och möten som skulle varit intressanta, kanske livsförändrande, men det är för sent, allt har passerat genom tratten, allt har redan hänt.
Det finns något läskigt med att blicka framåt, se ut över allt man kan och borde göra i livet. Insikten om att möjligheterna är så många gör att jag ibland blir förlamad och står still.
Tratten är oförsonande, allt går igenom den. Den vill inget illa, för den har inga känslor, men den skördar sina offer. Den äter sig genom dagar och nätter och de flesta av oss passerar välbehållna på andra sidan, men inte alla.
AIK:s fotbollsmålvakt Ivan Turina somnar på kvällen den andra maj och sedan vaknar han aldrig mer. Och det är så sorgligt och obegripligt och fel. Men det händer. Och jag sörjer och minnen och bilder av honom exploderar och försvinner sedan bakom mig i ljusets hastighet.
Tåget åker vidare och tratten fortsätter att sluka allt den ser.
Alex Schulman
Senaste kommentarer