Juldikt

 

Midvinternattens köld är hård,

Stjärnorna gnistra och glimma.

All sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

 

Står där så grå vid lagårdsdörr,

grå mot den vita driva,

tittar, som många vintrar förr,

upp emot månens skiva,

tittar mot skogen, där gran och fur

drar kring gården sin dunkla mur,

grubblar, fast den ej det lär båta

över en underlig gåta.

      Viktor Rydberg