Jag älskar verkligen USA. Människorna är glada, positiva och gillar kreativa personer. Att vara entreprenör i Sverige det är något fult. I USA är det jättefint att vara entreprenör. De älskar att man är kreativ.

Svenska avundsjukan ligger väl bakom det som vanligt och kommentarer som, ”Varför målar du? Du är väl ingen konstnär? Du har väl inte utbildat dig till att måla?” kommer in på bloggen.

I USA säger de, ”Wow målar du? Vilka fantastiska färger? Måla mera! Måla mera!”

Antingen så kan man måla eller så kan man inte måla. Antingen så är man pedagogisk eller så är man inte pedagogisk o.s.v.

Bara för att man har gått på Lärarhögskolan så betyder det inte att man är en bra lärare! Det är väl bättre med BRA obehöriga lärare än med DÅLIGA behöriga!?

Nej svensken måste bli mer positiv och glad! Svensken går omkring på stan och ser sur ut. Säger man hej till en främling på gatan eller sätter sig bredvid en främling på bussen när det finns tomma platser längre bak så blir man bemött som att man är ett psykfall eller ska råna personen! Vad är det frågan om?

I USA tror dom att man är knäpp om man sitter tyst och inte pratar med någon. Det är ytligt men ack så kul att kunna prata med ALLA överallt!