En sekvens från ett brev som min mamma skrev till min moster när jag var 3 år:

”Pappa(min morfar) älskar Anna väldigt mycket för hon kramar honom hela tiden och säger att han är så fin, har fina blåa ögon som himlen och att det säkert var han som födde henne men att vi försöker lura henne som säger att det inte är så. När Anna och Peter(min storebror) ska sova så ligger Anna tyst och väntar på att Peter ska somna. Sedan smyger hon ut till oss och säger att hon är ledsen för att hon inte vill vara ensam och vill se på TV. När vi säger att hon inte får titta på program för vuxna så säger hon, ”Men vet ni inte att jag är 40 år. Morfar födde mig för länge sedan.”