Jag hann inte ens gå på planet till Sverige igår innan det svenska gnället skar in i mina öron som levt i harmoni i sex månader. Äldre svenska damer låter som Tore Kullgren när de pratar, ”sKA dUu hA på DIG kavAajen? MEen dU skAa väl ta Aaav DIig kaaaavaaajeeeen. SÅååå Lääägg upp KaAvajeeen Nu.” Seriöst alla gnällkärringar kan ni inte bara låta era män och er omgivning vara ifred?

Efter tio minuter ombord på planet så insåg jag att jag hade att göra med osociala och tråkiga människor igen. Ingen sa hej och ingen log mot mig. Lika snabbt som jag hade klivit på planet så ville jag av igen. Sedan tog jag en titt på svenskarnas kläder där vissa hade foppatoflor, urtvättade mysbyxor och fula omoderna frisyrer. Då tänkte jag på att svenskar jämt sitter och garvar åt att man har stentvättade jeans och hockeyfrilla i Östeuropa. Men då kan jag upplysa er svenskar som sitter och garvar att sluta garva för nu är det vi svenskar som ser ut som omoderna bönder.

Tog en taxi från Arlanda med en chaufför som har likadana värderingar som jag när det gäller hurvida Socialdemokratin har förstört Sverige. Det är tur att Borgarna försöker röja upp skiten så att Sverige kan börja gå åt rätt håll.

Hemma på Östermalm har det inte hänt så mycket förutom byggnaden på Östermalstorg som har byggts upp under tiden som jag har varit borta. Hundskit på gator, pälsaffären nerklottrad med ord som MORD, brudar som springer runt i fejkväskor; allt är som vanligt. Men jag är inte som vanligt, jag känner mig inte hemma här längre och längtar redan tills jag ska tillbaka till USA igen. Eller kanske Spanien vore något?

Jag ska njuta av att kunna umgås med familj, vänner och räkor under min tid här i Svedala.

Världens fulaste skor.