På tåget fanns en surkärring. Grå pagefrisyr, skrynkligt ansikte, omoderna glasögon och en hund. Hon tyckte själv att hon var jättefin och hennes hund den tyckte hon var ännu finare. Det fanns en till hund i vagnen men då denna inte kom överens med hennes så bad kärringen ägaren till den andra hunden att byta plats. Vilket den personen gjorde.

I Katrineholm steg det på en resenär med ännu en hund. Kärringen fick panik och skrek, ”VA! Ska det komma en hund till!! Det går ju inte vi kan ju inte ha 3 hundar här!” Resenären som steg på i Katrineholm skulle sitta på platsen som ägaren av den andra hunden tagit. Den personen visade sig också vara en idiot då han vägrade flytta på sig.

Surkärringen ställde till med en scen och det slutade med att han som klev på i Katrineholm stod i hallen där dörrarna ut är.

Surkärringen visade sig inte bara vara en surkärring utan ett riktigt svin också. Hon hade fått en man som hade en sittplats att STÅ UPP hela vägen till Göteborg. Men inte nöjde sig surkärringen med det. När mannen steg av i Skövde för att röka en cigarett så kom det med lite röklukt in i hallen med honom igen. Då började hon skrika igen, ”HARREGUD DET LUKTAR RÖK JAG ÄR ASTMATIKER!” Sedan visade hon sig vara en riktigt dålig skådespelare också när några framtvingade ”host host” hördes.

Vid det här laget äcklade hon mig mer än ärtsoppan i matsalen vars bara lukt fick mig att springa till toaletten för att kräkas. Och precis när jag tänkte, ”Nej nu får det fan vara nog!” så hände något befriande; Mannen hade fått nog och började skrika åt kärringen. Äntligen.