Jag har inte varit mig själv sedan det tråkiga beskedet om Emil. Jag har feber. Den här lappen som Emil lämnade där det stod, ”Gå inte in – ring 112” är så tung att jag inte finner ord för den smärta som Emils mamma Annelie måste ha möts av.

Det är så svårt att förstå att inte en hans son kunde få honom att vilja leva. På FB skriver folk enormt fina ord om Emil. Jag hoppas att han fick höra vilken fin man han var när han levde, igen och igen och igen. Det är viktigt, folk är tyvärr duktiga på att säga vad de känner om någon först när den personen inte finns hos oss längre.

Jag säger till Ken att jag älskar honom varje dag. Det ska man säga till sina nära och kära; att de är bra, fina, duktiga o.s.v.

Det är lite svårt att skriva om Brad Pitt´s nya skägg och Tiger Woods brudar just nu…det känns plötsligt så ointressant..