Jag hann knappt ga ur planet i Malaga igar innan min kropp fylldes av harmoni och bra energier. Sol och en lugn miljo gillar min kropp tydligen valdigt mycket. Jag blev besviken over att se att en del svenska pensionarer knuffas, tranger sig och verkar tro att dom har nagon form av foretradelse for att dom ar gamla och kanner sig fina for att dom har ett hem i Spanien. Som tur var inte alla da jag aven traffade pa trevliga pensionarer under flygresan.

Nar jag skulle ut genom en dorr pa flygplatsen gick en aldre kvinna in i min vaska, hon tittade sedan pa mig som att jag hade kort in vaskan i henne. Hon sag sig inte for och slog in i vaskan som rullade vid sidan av mig. Nar jag skulle ga pa bussen till Malaga sa knuffade en karring bort mig da jag skulle lagga in min resvaska. Nar jag skulle ga pa bussen sa knuffade samma karring mig nar jag betalade biljetten. Sedan satt hon och blangde pa mig i sin noppriga fula troja. Jag glodde tillbaka och log men fick inget leende tillbaka.

Dar jag ar bor det nastan inga turister och det kan jag tala om att jag ar glad att slippa, i alla fall alla sura svenskar som tror att dom ar fina med sitt svenska kaffe och sin svenska kaviar. Jag ar hemma hos en svensk vaninna som jag har vaxt upp med som ar varm, normal och positiv. Hennes man ar fran Spanien och det ar underbart att traffa hans glada och varma familj.

Varfor ar det sa fa svenskar som ar varma och glada? Nagot har gatt valdigt snett i Svedala och jag tanker inte bo dar mer. Sverige ar ett vackert land och folk far garna bo dar men jag tanker inte gora det. Sariost alla svennebananer ar det inte dags att borja le lite ute pa stan och bli lite mer oppna och glada?

Jag tycker att det ar superkul med mina fina vanner i Svedala och min familj men sjalva Svedala saknar jag aldrig. Jag minns fan inte vart jag reste ifran nar jag lamnar Svedala.