Jag tränade friidrott förr i tiden i klubben Ullevi i Göteborg. Vi var eliten, tränade i flera timmar, flera gånger i veckan. Ibland tränade vi tresteg och höjdhopp med Öis-tränaren Viljo Nousiainen. Jag har alltid haft honom i mitt minne som världens snällaste farbror. Han var snäll, hade alltid halstabletter i kartor som han bjöd på. Vi var 12 år, ibland satt någon pojke i hans knä…   

Patrik Sjöberg var där ibland, hoppade några hopp, satt på en stol och tyckte att det var kul att kolla på när vi tränade. Det hängde ett enormt foto på Patrik från när han vann inomhus-VM på väggen och nu satt han här och kollade på när vi tränade. Det kändes stort och så ballt att få vara där, utvald och nu även få tränas av Patriks tränare…

Helt plötsligt tänker jag nu tillbaka på den tiden…Viljo känns inte lika mysig längre… Fy fan…tänk om jag hade vetat…

Jag blir så besviken och förbannad… Jävla äckelgubbe!

Min storebror som också tränade friidrott på den tiden tyckte att det var konstigt att Yanick alltid gick med Viljo… ”Han går alltid med honom…det är konstigt tycker jag…de är ju inte släkt…”, sa min bror flera gånger. Jag var 12 år och fattade inte vad min bror menade då… Om de äldre ungdomarna undrade… Hur kunde då vuxna inte se? Inte gripa in? Låtsas som ingenting?…

Info om Patriks bok: ”Det du inte såg”

Höjdhoppsstjärnan Patrik Sjöberg i stor intervju om sin tränare och styvpappas sexövergrepp