Jag hade en märklig prick på rumpan i flera år. Det var ett födelsemärke som var brunt men med rött på kanten. Jag kollade på det ibland och tänkte att det nog inte var en bra prick. Ken sa att det nog inte var någon fara med den men jag hade en annan känsla. Så när vi kom till Sverige i Oktober förra året så gick jag och tog bort den. Det visade sig att det var en farlig prick som hade cellförändringar i huden. Så det blev till att skära bort en bit till av rumpan.

Sprutorna i skinkan gjorde så enormt ont att ta att det inte går att beskriva. Som att få elstötar, den ultimata smärtan. Efter det har jag tagit bort 25 prickar till och de har alla varit av godo. Det har varit åtta månader av stygn och läkning och nya stygn. Nu var jag i Sverige och tog bort de två sista. En på magen och det är där jag nu råkade bli av med stygnen lite för tidigt. Ärret sprack och det blev ett hål som jag skrivit om tidigare.

Jag har bränt min bak två gånger och det är väl det som orsakat cellförändringen. Jag är tacksam Gud och alla Änglar som ledde mig till läkaren. Nu är jag okej men får inte ligga och sola som en galning längre. ”Med ärr lever man!”, sa min fantastiska läkare om mitt stora fula ärr på rumpan. Jag fick en varning i tid.

Jag läste om en tjej som fick bröstcancer, men hon opererades först efter ett år och på den tiden hade cancern spridit sig till andra delar av kroppen. Det är f_n inte klokt! Hur kunde hon inte få opereras på en gång? Då hade hon varit frisk idag. Min läkare gav mig en tid på två sekunder så att jag inte skulle få cancer. Var bara att köpa en biljett till Göteborg samma dag. Stå på er folk där ute och får ni inte en lika bra läkare som jag så var inte rädda för att bråka med vården. Det är era liv det handlar om!

Las Vegas-solen är stekigare än vad jag har förstått. Ken har förstått och gapat lite på mig om att jag solar för mycket. Men jag har inte fattat allvaret och sagt att solen är så bra för mig. Tydligen inte i dessa doser.

Jag är svag och får inte anstränga mig nu när hålet läker. Inte gå för mycket, inte bära, inte bada o.s.v. Hålet har satt igång hemskheter i mitt huvud och jag har svårt att sova på nätterna då hålet kommer och anfaller.

I morse åkte jag med några vänner på frukost i Marbella för att dämpa min ångest lite, sedan blev det titt på hålet på sjukan och nu är jag hemma igen. Dags att vila.

Så här såg min rumpa ut ett tag: