Jag sitter på ett tåg. Folk knuffas, glor och pratar om Ullared. ”De har så snygga grejer på Ullared”, säger en kille och visar upp sin röda t-shirt. En tjej säger att hon inte har hittat på något att göra på hela sommaren så hon känner att hon vill göra något; hon vill åka till Ullared. Hennes kille var ju i Las Vegas, där kunde han säkert inte gå ut på gatan utan att de ville sälja droger till honom, så då kan väl hon få åka till Ullared.

Killen i röd t-shirt har handlat på Ullared flera gånger i månaden. ”Du måste åka dit tidigt!”, är hans råd till tjejkompisen. Sedan fortsätter han att berätta att han brukar göra det till en heldag. ”Vi åker dit så att vi är bland de första i kön. Sedan vid 12 betalar vi och går ut och äter lite. Vid 14 går vi in igen och handlar mera grejer”.

Plötsligt kommer konduktören, ”Här kan du inte sitta med en sådan stor väska!” ”Vart ska jag ha den då?”, frågar jag. ”Det vet inte jag”, svarar hon. Hon kollar på min biljett och säger att vi måste gå till den andra delen av tåget, där min reserverade plats är. Vägen dit är trång, folk vägrar flytta på sina väskor och fötter. Ingen säger ursäkta, ingen ler, folk bara brer ut sig som smör på mackan och jag hör hur de tänker, ”Fan vad jobbig du är som kommer här med din väska”.

Vi kommer fram. Jag hamnar vid en surgubbe som tycker att han är sååå fiiiiin. Jag kollar mig omkring. Iron Maiden t-shirtar, urtvättade jeans, redneck… ”Kan du öppna dörren bakom dig?!”, säger surgubben till mig. ”Javisst men nästa gång får du öppna!”, säger jag till gubben och förklarar att då dörren är trasig så får han säga till konduktören. Han kollar på mig med en min som avslöjar att han inte är förtjust i att jag inte tänker bli hans dörröppnarslav.

Ingen ler, ingen säger hej, ingen pratar. Folk i Sverige måste må så enormt dåligt. Bittra, tråkiga människor vars största nöje är att åka till Ullared. Avundsjuka människor som lägger ner timmar på att hitta fel hos de som de är avundsjuka på.

Vad är det med dig svensken? Vad har hänt med dig?

Mina vänner i Sverige ler fortfarande men hur länge till? Jag önskar verkligen att de jag känner får behålla sitt leende och sitt skratt. Mina vänner åker inte till Ullared, mina vänner har inte redneckfrilla och det är de som ger mig hopp om att Sverige inte kommer att förvandlas till en stor Bondgård.

Sedan går jag in på aftonbladet.se och finner artikeln som bilden nedan visar. Inte nog med att jag ska behöva sitta på ett X2000 fullt med folk som drömmer om Ullared… Jag får även skämmas över att vara kvinna…