11 september 2001. Jag befinner mig inne på NK i Göteborg med min väninna Emma. Hennes pojkvän ringer och säger att det brinner i New York, att ett plan har störtat… Vi hamnar bredvid några TV-apparater och ser hur ett plan flyger in i det ena tvillingtornet… En stund senare ett nytt plan in i det andra tvillingtornet och det är i samma ögonblick som vi inser att det inte handlar om någon olycka utan terror.

Jag ska åka till Florida den 14 september men kan alltså inte åka nu. Jag vill inte åka. Vad ska jag göra nu. ”Baren” på TV3 börjar den 15 september. Jag ringer Strix Television och säger, ”Jag kommer!” Fyra dagar senare flyttar jag in med de övriga deltagarna i en lägenhet i Gamla stan. 11 september förändrade mitt liv med även om jag befann mig långt ifrån tragedin i New York. Jag älskade att vara i ”Baren” och det är märkligt att jag var med i den omgången för att World Trade Center utsattes för terror… Idag går alla tankar till offren och dess anhöriga 10 år har gått och det känns fortfarande helt overkligt.

”Poliser och brandmän är inte bjudna till 10-årsdagen av 11/9 vid Ground Zero. Borgmästaren hävdar att det inte finns plats för dom. DOM var inte bjudna den dagen år 2001 heller… Dom dök bara upp och gjorde sitt jobb! 343 brandmän, 23 NYPD officerare och 37 Port Authority poliser dog den dagen.”