Jag brukar drömma att jag är på tivoli men en natt var det faktiskt ännu galnare. Jag var i en stad som liknade Neverland. 

Vi var 30 personer som varje dag skulle utföra uppdrag som gick ut på att genom gåtor finna vägen till och hitta en skatt. De tre första som fann skatten varje dag belönades med varsin tredjedel av skatten samt ett armband. Den med flest armband den sista dagen stod som vinnare för hela kalaset.

Jag fann skatten tre dagar i rad men på den fjärde dagen hittade jag något mycket roligare: dörren till Underlandet.

Jag tog tag i ett enormt handtag och en dörr öppnade sig. ”Gå inte in nu! Gå inte in där nu!”, sa alla som såg att jag lyckats få upp porten som blev mindre och mindre. Folk ville att jag skulle fokusera på uppdragen men jag kunde inte släppa den där dörren. En liten grävling med en morot på huvudet kom ut genom dörren och sa att jag skulle ta med mig någon in som hade varit i Underlandet förut som kunde hjälpa mig ut igen. Grävlingen sa att jag bara fick ta med mig någon som alltid talade sanning.

Men just när jag skulle leta reda på en person att ta med så vaknade jag. Å nej, varför vaknade jag just då? Jag ville ju så gärna in i Underlandet…