Jag drömde om Alice Timander och kom tänka på vilken härlig kvinna det var. Alltid elegant, alltid glad och trots sin höga ålder så kom hon aldrig till en fest utan klackar.

När hon hade läst i tidningen om att Ken och jag blivit ett par och att Ken hade sagt att mina ögon var beroendeframkallande, så sprang hon fram till mig nästa gång hon fick syn på mig och sa, ”Anna, tänk så många skvallertidningar jag har läst genom alla år. Det din man sa om dina ögon är det finaste jag har läst. Tänk att man kan vara så fin och säga så.”

Jag fick äran att gå modevisningar tillsammans med Alice, Gladys del Pilar, Inger ”Pippi” Nilsson m.fl. under några somrar på Grimmestorp som är en herrgård i närheten av Tidaholm. Där fick jag många längre samtal med Alice. Hon berättade hur hon som ung tjej utbildade sig till tandläkare och som 21-åring blev den yngsta kvinnliga tandläkaren i landet.

Hon berättade om sina män, om hur elaka de varit mot henne, om hur hon hoppat fallskärm och bungyjump vid 80-års ålder.

Alice var arg på sig själv för att hon inte hade spenderat tillräckligt med tid med sina barn när de var små. ”Man får inte göra så, man får inte lämna sina barn”, sa hon med ångest i rösten.

Hon talade om hur jobbigt det var att se alla sina gamla vänner lämna jorden. ”Det är nästan bara jag kvar och jag orkar inte bli ledsen mer”, sa Alice och gladde sig åt väninnan Gigi Hamilton som var betydligt yngre, så henne skulle hon slippa se lämna jorden.

 

Alice och Gigi.

Jag arbetade med ett TV-program med namn ”Forma Kroppen” på TV4+. Jag föreslog att vi skulle göra ett inslag om Alice. Alice blev jätteglad och ville visa oss övningar som hon gjorde varje morgon för att orka springa på stan och inte få puckelrygg. En väldigt bra idé tyckte producenten men idén röstades ner av någon ”trevlig” kvinna på TV4.

”Vem vill se en gammal kärring i ett program om hälsa?” tyckte hon. ALLA tror jag. Alice var nästan 90 år och vem vill inte ha tips om hur man blir så pigg i kroppen som gammal.

Jag var med på Alice 90-års kalas på Grand Hotel i Stockholm. Det var en fest som jag kommer minnas för resten av mitt liv. Jag fick med en liten present hem, en klocka med texten; ”Alice i tiden”. Jag brukar kolla på den ibland och bli påmind om att man bara lever en gång.

Bort med dåliga energier, bort med människor som inte gör mitt liv glatt.

Det gick knappt ett år och Alice väninna Gigi fick strupcancer. Bara några månader senare var Gigi borta. Alice skulle gå på hennes begravning men orkade inte med mera sorg. Samma morgon som Gigis begravning ägde rum somnade Alice in i sitt hem på Valhallavägen.

Tack för att jag fick lära känna dig Alice och tack för att du besökte mina drömmar inatt!