Jag har som jag skrivit tidigare blodbrist. Så för första gången i mitt liv åkte jag till butiken och köpte blodpudding. Visste inte vad jag skulle göra med den. Fattade först inte ens hur jag skulle få ut den ur förpackningen. Tur att det fanns en instruktion för folk som precis börjat lära sig att laga mat.

Sedan letade jag fram instruktioner för tillagning på nätet och satte igång. Det blev bra men tyvärr så brände jag sedan stekpannan som hamnade i soptunnan.

Ken blev sedan kött och blodpuddings-ansvarig då han är väldigt duktig på att steka. Inte så dumt med Kens blodpudding som smakar betydligt godare än den äckliga torra skosulan man fick i skolan.

Fick en lista med mig hem från doktorn på järnrik föda. Högt upp fann jag musslan. Ken och jag var på en restaurang igår kväll och jag beställde musslor. Ken smakade på en efter att jag hade ätit upp nästan alla och berättade för mig att musslorna inte var färska.

Jag svimmade nästan trots att jag mådde bra. ”Ska jag gå och kräkas?” frågade jag. ”Nej, om du mår bra ska du inte göra det.” svarade Ken.

Men jag blev tvungen att ställa till det lite på toan av ren rädsla som Ken försatt mig i. Det enda som hände var att jag fick rivsår i halsen. Jag blev inte sjuk. 

Börjar känna mig lite piggare i hjärnan så det känns nice.